Att slappa på jobbet är en motståndshandling

I stället för strejk och gatuprotester kommer långsamma demonstrationer och en tyst kamp

Avgå, avgå, avgå alla! Några hundra lokförare och tågvärdar samlades framför Region Stockholms möte onsdagen den 22 mars för att protestera mot uppsägningarna i kollektivtrafiken. Under vintern har det varit kaos i Stockholms pendeltågstrafik. Trots sitt vallöfte att behålla tågvärdarna, svängde socialdemokraterna efter en snabbutredning. Företaget MTR började redan under hösten dra ner på andelen tågvärdar, den personal som står i mitten av pendeltågen och håller koll när dörrarna stängs. Lokförarna sjukskrev sig i protest mot ensamarbetet.

MTR:s tanke är att ersätta tågvärdarna med övervakningskameror. Men kameror kan inte ingripa vid klämningar, göra hjärt-lungräddning eller evakuera ett tåg. Lokförarna ska därigenom ensamma ansvara för de tusentalet resenärernas säkerhet. Första mars ökades andelen ensamtåg till 50 procent och sjukskrivningarna ökade i samma grad. Pendeltågstrafiken lamslogs, med blinkande tavlor om förarbrist och inställda tåg.


Trots fackens protester fortsätter regionen avvecklingen. Ännu råder fredsplikt och facken kan inte strejka, men avtalsrörelsen närmar sig. Massjukskrivningar har varit en effektiv störande eller disruptiv kampform, när strejkvapnet inte gått att ta till.

Bartleby går aldrig i strejk eller arbetsvägrar, han duckar bara arbetsuppgifterna. På varje krav från chefen svarar han ”Jag skulle föredra att inte göra det”

Varför gör vi inte som i Frankrike, muttrar tågvärden bredvid mig i demonstrationen. I Tyskland har hundratusentals transportarbetare under måndagen gått ut i endagsstrejk och fått landet att helt stå still. Där kräver de löneökningar som överstiger inflationstakten. Vi har långt kvar till den nivån av arbetarprotester.


Men vi får inte missa vad som faktiskt sker här. Även om de stora öppna strejkerna ännu uteblivit börjar den smygande formen av disruptiva kampformer bli allt vanligare. Som bänder på lagar och regler snarare än att bryta dem. Protester som är svårare att straffa, bötfälla eller lockouta. Som sker i det tysta och dolda.

Det syns inte bara på tågen, utan även demonstrationstågen. Efter hårdare repression och fängelsestraff mot trafikblockader har klimatrörelsen i Europa nu börjat övergå till att gå långsamt, att hålla segt krypande demonstrationer på gatorna som drar ut i evighet. När blockaderna förbjuds blir demonstrationerna blockader. Skyddade av yttrandefriheten. En förebild är den franska metoden med manif sauvage, vilda demonstrationer, som ringlar kaotiskt fram på gator, in i gränder, genom tunnelbanestationer och blockerar allt i sin väg.


Franska gaturevolter i all ära, men en romanhjälte som kommit att lyftas som symbol för vår tids arbetarprotester är snarare den stillsamma sekreteraren Bartleby i Herman Melvilles novell med samma namn. Bartleby går aldrig i strejk eller arbetsvägrar, han duckar bara arbetsuppgifterna. På varje krav från chefen svarar han ”Jag skulle föredra att inte göra det”. Han tar inga egna initiativ, gör inget extra och vägrar lägga sin själ i arbetet.

I pandemins slutskede har ett sådant Bartlebybeteende blivit ett massfenomen på arbetsplatserna. Det har kommit att kallas the great resignation. I Kina kallades fenomenet tang ping, att ligga platt på rygg. I USA fick det namnet quiet quitting. Tiktok-influencern Zaid Khan fick viral spridning på sina korta filmer om att vägra jobba ihjäl sig, hålla ambitionsnivån låg på arbetet och aldrig överprestera. BeyoncesBreak my soulblev ett soundtrack. ”Now I just fell in love / And I just quit my jobb.”


Lathet, hävdar kritikerna. Men det handlar om hälsa och säkerhet. Att sjukskriva sig för att vägra tumma på trafiksäkerheten. Som på pendeltågen. Det behöver heller inte ta formen av vägran, utan kan också ske genom att strikt följa yrkesetiken, skyddsregler och arbeta enligt regelboken. Som den form av massolydnad som sprider sig inom vården och skolan mot Tidöavtalets angiverikrav mot papperslösa migranter. Ett flertal upprop, likt vårdarbetarnas Vi anger inte, sprids inom olika branscher och innebär ett ömsesidigt löfte att försvara ett humanitärt system.

Det pågår en tyst motståndsrörelse inom systemet som räddar det från en auktoritär vanskötsel. Där direktiven ovanifrån möts av ett undandragande svar. Jag skulle föredra att inte göra det.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.