Ia Genberg visar upp människan i sin helhet

Årets Augustpriser understryker den kvinnliga dominansen av samtidslitteraturen

Årets samtliga Augustpristagare: Nina van der Brink, Ali Alonzo (Lilla Augustpriset), Ia Genberg och Ellen Strömberg.

Att samtidslitteraturen domineras av kvinnorna är ett understatement. Det illustrerar inte minst årets Augustvinnare. Samtliga böcker är inte bara skrivna av kvinnor, de handlar också om kvinnliga relationer (Ia Genberg), kvinnlig rivalitet (Ellen Strömberg) och en kvinnligt dominerad grupp ”låglönare” (Nina van den Brink). Att det är så är knappast konstigt: skönlitteratur läses (och recenseras) i allt högre grad av kvinnor.

Snart måste vi på redaktionerna gå tvärtemot den politiska gravitationskraften, och säga: ”vänta lite nu, glömmer vi inte bort männen?”. Läser man bara samtidsromaner blir det allt svårare att – med Ebba Witt Brattströms term – vara ”bi-litterär”.

 

Med detta sagt är det riktigt bra böcker som har prisats ikväll. Genbergs Detaljerna är en snillrik roman där varje kapitel handlar om intima relationer som falnat, men som ändå lämnat kvar något i berättarjaget. I boken blir karaktärerna genomlysta med ett så starkt ljus att man för första gången tycker sig ha sett människor i sin helhet. Men så händer det märkliga. För när de dunkla vrårna blivit upplysta visar det sig att de rymmer lönndörrar och underjordiska gångar till andra människor. Och det är här, i det mellanmänskligas tunnlar, som den verkligt intressanta utforskningen kan ske.

Detaljerna är på så sätt en utvecklingsroman som skruvats isär i sina beståndsdelar, där varken jaget eller vännerna står i centrum, utan verktygslådan som Genberg dekonstruerat genren med. Jag är oändligt tacksam att hon lämnat kvar den till oss läsare.

 

I fackboksklassen visade Augustjuryn upp sin förkärlek till författarbiografier i år igen. Men Nina van den Brinks Jag har torkat många golv. En biografi om Maja Ekelöf är inte någon vanlig biografi, utan en märkvärdig bok. Inte bara är det en tegelsten om en författare som endast publicerade två böcker (en dagbok och en brevsamling). Utan också en biografi över en låglönare och en berättelse om städerskornas roll i samhället.

Det gör att empatin slår upp som en svetslåga under läsningen

Det som är så fint är att delarna väger exakt lika, Maja Ekelöfs ursprungliga yrke ägnas samma skärpta uppmärksamhet som hennes skrivande. Det gör att empatin slår upp som en svetslåga under läsningen. Med den kan man skära i det svenska klassamhället.

 

Priset i barn- och ungdomsboksklassen då? Det är som vanligt knepigt. Det säger sig självt att det är fullständigt omöjligt att jämföra text som tryckts på kartongsidor för att tandlösa munnar kommer bita på dem, med experimentella romaner för unga vuxna. Det vanliga är att mängder av bilderböcker nomineras, men i slutet tar alltid en ungdomsbok hem priset. Så också i år, men det var inte den väntade, Alejandro Leiva Wenger-inspirerade Yani av Nora Khalil, som vann. Utan Ellen Strömbergs skildring av en brytningstid bland österbottniska furubodar: Vi ska ju bara cykla förbi.

Boken har en oväntad vinkel: den berättar om en giftig tonårsvänskap sedd från ”den lyckade” tjejens perspektiv – hon som får alla killar. En karaktär som sannerligen inte brukar stå i centrum i ungdomslitteraturen.

 

Slutligen, med risk för att låta som en nervös SR-reporter, så finns det andra priser än August. Ett sådant är det prestigefulla Ivar Lo-priset, som nyligen delades ut. Som vanligt rådde det knäpptystnad på redaktionerna, trots att prissumman är större än August. I år gick det välförtjänt till David Ericson: en arbetarförfattare som skriver med stilistisk finess om lastbilschaffisar. I hans vindpinade vägkants-existenser är jag övertygad om att grabbar på fordon-, bygg- och el-gymnasiet kan finna ett hem i litteraturen. Därför tar jag nu mitt kulturpolitiska ansvar och säger: ska ni bara läsa en bok av en pristagare, så välj David Ericssons novellsamling Truck Stop.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.