Männens samtal med AI kan jag vara utan
Jag fattar att teknologin är här för att stanna men oj vad trist den hittills är
Twitter håller på att dö. En orsak är att det funkar allt sämre rent tekniskt, kanske för att den nya ägaren Elon Musk sagt upp en massa människor som tidigare arbetade med underhåll och utveckling. En annan är den allt mer nihilistiska stämning som råder; känslan är den av ett sjörövarskepp som drivit till havs i ett decennium och där helt egna lagar etablerats, lika grymma som omöjliga för utomstående att förstå.
Men det som kan få mig att slutgiltigt hoppa över bord är alla killar som börjat lägga ut sina konversationer med AI-robotar som ChatGPT.
Missförstå mig inte, jag fattar att AI är en GREJ, att teknologin bara är i sin linda och att den antagligen kommer att leda till saker vi inte kan föreställa oss i dag – allra minst jag, som går i inre exil så fort någon säger ”algoritm”. Men än så länge genererar det mest bedövande tråkig läsning om hur roboten sammanfattat andra världskriget, skrivit ett ”skämt” eller en låttext i, säg, Rolling Stones-stil. Umbärligt, för att uttrycka sig snällt.
Varför det är så många fler män än kvinnor som öppet experimenterar med den nya teknologin vet jag inte – jag skulle kanske kunna fråga ChatGPT om jag var nog intresserad. Men jag noterar att under teknikens täcke beter sig killarna som människan alltid gör, de speglar sig och söker bekräftelse från roboten.
DN:s techskribent Linus Larsson ställer frågan ”Vem är Linus Larsson?”, liberalen Jesper Ahlin Marceta ber maskinen om en sammanfattning av den avhandling han själv har skrivit. Mest intressant är kanske teologen Micael Grenholm, som för tidningen Dagen berättat hur den AI-bot han pratade med plötsligt började leda honom i bön, detta efter att han ställt frågor om sitt eget specialområde tungotal och språkmirakler. ”Den använde till och med böne-emojin”, säger Grenholm som inte utesluter att AI kan komma att kunna omvända människor till kristendom.
Som man ropar får man svar, tänker jag lite vanvördigt, men okej, jag kan ju inte vara emot ett nytt sätt att starta det ur-mänskliga samtalet ”vem är jag och vad gör jag här?”, även om det sker med en maskin. Det är ju onekligen intressantare än en nästan Rolling Stones-låt.
