Slutet för historien
Urban Hamid: IS fullbordar USA:s skövling av konstskatterna
Islamiska statens video där terroristgruppen går bärsärkagång i ett museum i Mosul‚ slår sönder ovärderliga irakiska statyer och utplånar tusentals år av Iraks historia har chockat världen.
Men det är inte början på en förstörelse av Iraks konstskatter vi ser i videon.
Det är snarare en slutpunkt för över tio år av plundring.
Bilderna för mig tillbaka till Bagdad dagarna efter Baathregimens fall den 9 april 2003. I dag gör det ont att tänka på konsekvenserna – anarki, plundringar, massförstörelse och en fruktansvärd våldsvåg som lett till att miljoner irakier tvingats på flykt och hundratusentals dödats.
Jag var lättad att skräckvåldet äntligen fallit men kunde inte förutse konskvenserna
Chauffören Abu Ammar stannar bilen på gatan. Vi möts av ett brinnande inferno. Ett femtiotal irakier står utanför det Nationella biblioteket och tittar med skräck och förtvivlan på hur flerhundraåriga böcker och dokument förvandlas till svarta sotflagor som lägger sig som ett svart lakan över allting.
– Det är vår historia och vårt kulturarv som förstörs, säger en medelålders man gråtande när han tittar ut över förödelsen.
Den stickande tjocka brandröken tränger ner i lungorna, som nästan håller på att sprängas. Det gör fruktansvärt ont när jag andas och mina ögon svider av röken, men den värsta smärtan kommer av att se Iraks historia gå upp i rök.
Ett år senare konstaterar Assad Eskander, chef för Nationella biblioteket, att 60 procent av den irakiska kulturskatten i form av böcker, manuskript och dokument förstördes i april 2003. Samlingen som sträckte sig ända från det ottomanska imperiet, över det hashimitiska kungadömet och fram till våra dagar, var en ovärderlig källa för forskare och historiker.
Eskander konstaterar att det fanns olika kategorier av plundrare. Några var irakier som tog ut sin ilska på Baathregimen. Andra var tjuvar från grannskapet som stal inventarier och möbler. Några var experter som visste exakt vilka böcker eller dokument de skulle stjäla och bara koncentrerade sig på dessa. Ryktena att kuwaitier skulle ha legat bakom plundringen avfärdar han dock som grundlösa.
Bilderna av ett skövlat Bagdad som stuckits i brand har etsat sig fast på näthinnan. Jag såg plundrade sjukhus och myndighetsbyggnader. På stadens gator såg jag människor bära på kylskåp, fläktar, tv-apparater och möbler. En del lastade in dem i bilar, andra släpade dem för hand. Det tragiska är att de inte skämdes, inte ens när andra upprörda irakier tydligt visade sin vämjelse.
Problemet var att de amerikanska styrkorna inte brydde sig om att skydda de byggnader som inte var viktiga för dem. Rafia Sadeq från Bagdad arbetade som tolk på biblioteket i Iraks nationalmuseum i 14 år, ända tills hon och hennes make tvingades fly till Sverige 1993. Tio år senare började plundringarna synas i medierna.
– Jag blev chockad och grät, berättar hon.
– Museét i Bagdad har världens främsta samling från civilisationens vagga. Mesopotamien, landet mellan Eufrat och Tigris, beboddes av sumererna, babylonierna och assyrierna och andra folkgrupper för 7 000 år sedan.
På muséet förvarades två miljoner ovärderliga artefakter, från små guldföremål till statyer som vägde 30–40 ton. Raifa berättar att hennes före detta kolleger själva försökte stoppa plundringen genom att be amerikanska militärer om hjälp men fick till svar att de inte var ”poliser”.
Om de hade ingripit kanske de hade kunnat rädda 15 000 föremål åt eftervärlden. Av dessa var 5 000 unika cylindersigill som man misstänker stals i ett insiderbrott på beställning av köpare utomlands. Hittills har bara en tredjedel av föremålen återfunnits och det finns misstankar att amerikanska soldater deltog i stölderna.
Raifa förklarar att den här typen av stölder förekom även under Saddamregimens tid, men då ska förövarna ha varit släktingar till Saddam Hussein själv.
De amerikanska trupperna har visat stor brist på respekt för Iraks kulturskatter. De byggde en bas och en helikopterplatta i den babyloniske kungen Hammurabis huvudstad Babylon, utan hänsyn till de tvåtusenåriga ruinerna. Där de hängande trädgårdarna och Babels torn en gång låg, grävde de och byggde. Som skydd mot attacker fyllde de sandsäckar med grus och jord från den arkeologiska utgrävningen, vilket kan ha förstört viktiga fynd.
För att göra plats för en parkeringsplats schaktade de ut 300 000 kvadratmeter med tunga vägmaskiner trots att det låg alldeles i närheten av en teater som byggs till Alexander den stores ära. Dessutom byggdes ett dussin skyttegravar, var och en runt 170 meter lång. Även staden Ur från 3800 före Kristus, som enligt Bibeln ska ha varit den stad varifrån profeten Abraham utvandrade till Kaanans land, har använts av amerikansk militär som bas.
Enligt den brittiske journalisten Robert Fisk har byggnaderna farit illa av tunga militärfordon.
Den systematiska förstörelsen av Iraks mångtusenåriga historia nådde sin kulmen i februari i år när videoklippen med IS-terrorister som med släggor och andra verktyg gick lös på de tusenåriga statyerna i Mosul dök upp.
– I de här områdena finns många tusenåriga assyriska kulturskatter. Det som jag som svensk-assyrier tycker är sorgligt är att det är mitt arv som jämnats med marken, säger Kara Hermez, född i Mosul och bosatt i Sverige sedan 2000.
Trots att hon bara var i åttaårsåldern när hennes familj tvingades lämna Irak, har hon inte övergivit eller glömt sin assyriska kultur. Nu oroas hon över att Islamska staten ska utplåna de historiska band som existerat mellan assyrierna och Irak.
– Mosul är fyllt med konstskatter och vårt kulturarv. Ashur Banipals bibliotek är ett av världens äldsta bibliotek. Det är en sådan förlust för världen, konstaterar Kara.
Mosul har plundrats förut. Några dagar efter att amerikanerna tagit sig in i Bagdad i april 2003 åkte jag med två kolleger till Mosul och hamnade mitt i kaos och laglöshet. Innan vi tvingades fly hann vi med ett kort besök i Mosuls arkeologiska museum. Synen som mötte oss var outhärdlig: statyetter och andra ovärderliga artefakter låg utslängda på golvet som om det vore skräp. Glasmontrar hade slagits sönder och tömts på sitt innehåll.
Nu känns det som att cirkeln sluts.
Den utplåning av Iraks anrika historia som började i Bagdad i april 2003 är på väg att fullbordas.
Nu är det terroristorganisationen IS som håller på att förstöra spåren efter andra icke-arabiska kulturer.
Grunden till deras extrema tolkning av Koranen kommer från wahhabismen, men Islamiska staten vill gå längre. De vill återgå till det de ser som ett idealsamhälle som existerade på 700-talet då omänskliga straff utmättes och avgudadyrkan var förbjudet. I konsekvensens namn vill de förgöra alla andra religiösa grupper – ysazidier, shiiter och kristna. Alla ruiner, monument och symboler som härstammar från tiden före islam måste förstöras för att de ska kunna skriva om historien.
Inte bara Mosul har drabbats. Den nästan 3 000 år gamla staden Nimrud jämnades vid marken 9 mars, två dagar senare förstördes Hatra som är runt 2 500 år gammalt, dagen efter var det dags för Khorsabad (cirka 700 f Kr).
IS har ödelagt kyrkor, moskéer, gravar. Konstskatter har stulits för att finansiera vapenköp och avlöna krigarna.
De nöjer sig inte bara med att sudda ut historien. Islamiska staten genomför etniska rensningar och driver ut assyrier, kaldéer, yazidier, turkmener, shabakier, kurder från Niniveslätten.
Det ska finnas tusentals kvinnor som tagits som sexslavar. Situationen är fruktansvärd.
– Assyrierna har flytt från sina rötter. De vill inte lämna sina ursprungsområden. Men de är tvungna för de måste välja mellan liv och död, konstaterar Kara.
