En orubblig kämpe har gått bort
Fredskämpen Uri Avnery (1923–2018) lämnar ett stort tomrum, skriver Torsten Kälvemark
Uri Avnery var en fredens röst i ett land och en region där sådana röster blivit alltmer sällsynta. Efter ett långt liv och en outtröttlig kamp för mänskliga rättigheter har han nu avlidit, 94 år gammal.
Han var stolt över att vara israel och stolt över sitt judiska arv. Samtidigt såg han med stigande oro hur den humanistiska vision som skulle vara en grund för staten Israel alltmer kommit att skymmas av en snäv och oförsonlig nationalism.
Över en av sina sista kolumner, skriven bara några veckor innan han dog, satte han en dramatisk fråga som rubrik: ”Who the hell are we?”. Hans text var en kritisk uppgörelse med den nya lag som definierar hans hemland som ”det judiska folkets nationalstat”. I den definitionen glömde lagstiftarna enligt Avnery bort demokratin och jämlikheten för alla landets medborgare. Han tvekade inte att kalla lagen ”halvfascistisk”.
Med sitt långa historiska perspektiv visste han förstås vad han talade om. Han föddes 1923 som Helmut Ostermann i tyska Westfalen men familjen emigrerade till Palestina 1933 när de fascistiska och nazistiska molnen skockades över Europa. Med denna personliga bakgrund blev han extra känslig när humanism och äkta liberalism kom att trängas undan av en flaggviftande chauvinism och en moraliskt förödande kolonialism. Likt en judisk tänkare som Martin Buber såg han jämställdheten för landets arabiska befolkning som en existentiell fråga.
Det var mot den bakgrunden som han med bland andra sin hustru Rachel (död 2011) grundade fredsrörelsen Gush Shalom. För sin kamp mot ockupation och bosättningspolitik fick makarna 2001 ta emot The Right Livelihood Award. I prismotiveringen nämndes deras ”orubbliga övertygelse, mitt i våldet, om att fred bara kan åstadkommas genom rättvisa och försoning”.
För alla som är engagerade i en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina lämnar Uri Avnery ett stort tomrum efter sig.
