Så här kan vi inte ha det i en rättsstat
Dan Josefsson efter Kaj Linnas resning: Inrätta ett resningsinstitut
Kaj Linna beviljas äntligen resning av HD. Han har suttit över tolv år i fängelse för mord, och det utan andra bevis än ett redan från början uppenbart tvivelaktigt vittnesmål.
Det är inte bara fruktansvärt att Linna dömdes felaktigt för mordet. Nästan lika hemskt är att det krävdes hela tre ansökningar innan HD beviljade honom resning. Förklaringen är att den som ansöker om resning inte får rättshjälp. Advokat Thomas Magnusson har jobbat pro bono och säger till DN att han lagt ut mellan 200 000 och 300 000 ur egen ficka för att få fram den mycket omfattande resningsansökan som krävdes. Till sin hjälp har han haft de erfarna mordutredarna Jan Olsson och Peter Karlsson. Utan deras kompletterande mordutredning hade Kaj Linna inte haft en chans.
Fundera en stund på vad detta betyder för allas vår självklara rätt att slippa sitta i fängelse för brott vi inte begått. Den som blir offer för en inkompetent polisutredning (vilket var fallet här) och döms oskyldig har oftast ingen chans till resning om hen inte är rik, eller lyckas få en advokat att arbeta pro bono. När Thomas Olsson kämpade för att få Sture Bergwall friad för åtta mord höll hans advokatbyrå på att gå omkull, så dyrt var det. Betalt får advokaten bara om resningsansökan bifalls.
Och ofta räcker det inte med advokatens arbete. I många fall där resning beviljats har även journalister arbetat hårt och länge. Man skulle av detta kunna dra slutsatsen att HD påverkas av den mediala uppmärksamheten, men det tror jag är ett felslut.
Förklaringen är snarare att journalisterna gör ett nödvändigt utredningsarbete. HD kan i princip inte omvärdera gammal bevisning hur tokigt tingsrätten och hovrätten än värderade den då domen föll. Det krävs ny bevisning, och det är inte alltid det finns någon advokat som kan gräva fram den. I fallet Sture Bergwall gjorde SVT:s Hannes Råstam och advokat Thomas Olsson tillsammans en jätteutredning som annars sannolikt inte hade blivit gjord. I fallet Kaj Linna har Stefan Lisinski på DN bidragit med research som används i resningsansökan.
Så här kan vi faktiskt inte ha det i en rättsstat. Det är orimligt att felaktigt dömda ska vara hänvisade till insatser från gratisarbetande advokater, journalister och pensionerade mordutredare för att ha minsta chans att få upprättelse.
Hannes Råstam pratade ofta om det skriande behovet av ett oberoende resningsinstitut som kan utreda misstänkta fall av felaktiga domar på ett mer rättssäkert sätt än dagens helt godtyckliga system. Det är hög tid att det skapas ett sådant resningsinstitut.
