”Contentradarn känner när något i mitt liv är innehåll”

Fredrik Söderholm – medieprofilen som poddade om jakten på ett nyktert liv och livesände återfallet på Instagram

Fredrik Söderholm, 28, har nyss avslutat rehab men ångrar inte att han började med kokain. ”Jag ångrar att jag har sårat ­andra människor. Men hela grejen … nej”, säger han.

Mentala solglasögon har sänkts ned över landets nattliv. En projektanställd generation lajvar för tillfället pulverstinn dekadens utan tanke på morgondagen. Eftersom morgondagen inte tycks finnas.

Men även i bästa fall tar regelmässigt bruk av festdroger tid. Den som – till exempel – vill introducera ett nytt radioprogram på en mättad scen behöver vara skarp.

Fredrik Söderholm är tidens 28-årige posterboy. Många kan hans namn. Färre vet vad innehållsproducenten egentligen gör. Namnet växte från Instagram, via Breaking news med Filip och Fredrik, till Tankesmedjan i P3. Ett eskalerande missbruk av kokain som hotade hälsa och lön förvandlades förra våren till P3-podden Hej jag heter Fredrik. Fredrik Söderholm blev för lyssnaren en långväga vän. Otillräcklig, klumpig – till synes orädd för att vara just det. När han i höstas tog ett återfall sändes det live på Instagram.

”Berättelser är verktyg för livet”, skrev litteraturteoretikern Kenneth Burke. Det erbjuder Söderholm. Ögonblicksbilder ur ett liv som ibland går sönder, men vars skärvor lagar vårt eget. Avsaknaden av filter gör honom till företrädare för det som skribenten Victor Johansson kallar livefiktion: Den personliga krisen som förvandlas till dikt i samma stund som den inträffar.

Vi ses i december. Fredrik Söderholm har just avslutat den behandling som hans tidigare arbetsgivare Sveriges Radio bekostat. Den DIY-artade poddmorgonshowen Gott snack (”gränslös morgonradio”) har ännu inte haft premiär. Vid den här textens publicering sänder Gott snack live på nätet varje vardag. 

– Men Instagram är fortfarande min dagbok. Ett sätt för mig att sätta ord på känslor som är kul eller jobbiga. Men sedan har det blivit ett monster ibland.

Det sneda leendet släpper inte greppet om fejset.

Rollen som medieälskling är alltid en projektanställning. Någon annan kommer att ta din plats. Har du otur har du innan dess lyckats dra på dig en komplicerad relation till berusning; ett förhållande som riskerar att förvärras när ingen längre söker din hand.

I Fredrik Söderholms fall skedde kollapsen inför vidöppen ridå. Hej jag heter Fredrik följde Söderholms jakt på ett nyktert liv. När radion tystnat och återfallet kom, inklusive smaskigt kärleksdrama, smattrade nöjessidorna.

Jag vet ju inte ens vad gränssättning är

I ett blogginlägg beskrev Söderholm händelsen som resultatet av en misslyckad (och på Instagram namngiven) helgdejt i Lund: 

”Orkar inte bära alla dessa känslor själv. Den inre contentradarn går oundvikligen igång. Efter ha sopat i mig en campo viejo, fyra starkpang och en stram och elegant rubinröd nebbiolo under ett maniskt femtimmarsrunkrace strösslat med mer dickpics på grindr i region skåne än vad Sandhäxan strösslar parmesan på grilled cheesen sväljer jag två strama rubinröda E och somnar på en manglad kudde av serotonin och självförakt.”  

– Contentradarn känner när något i mitt liv är innehåll. En hjärtoperation. Otrohet. Knark. Ett skämt. Bråk. Någonting som skaver. Jag har alltid försökt uttolka samtiden på ett underhållande sätt. Så som mina stora idoler gjorde: Filip och Fredrik, Howard Stern och Louis C.K. Men jag behöver kanske inte skapa innehåll bara för att radarn ger utslag. 

Ångrar du någon publicering?

– Det är väl den här killen som jag var med i Lund. Jag borde ha tagit bort hans namn. Men allting skedde i affekt. Jag vet ju inte ens vad gränssättning är. Det var bland annat därför jag var på rehab. Gränssättning handlar ju om att inte göra våld på sig själv.

Varför blev du så svartsjuk?

– Jag var ju kär! Vi skulle ha en romantisk weekend.

Lade du över ansvaret för ditt återfall på honom?

– Ja. Det var för att få mig att framstå i bättre dager. Det var också ett sätt att försöka göra fallet mjukare inför mina uppdragsgivare: ”Jamen han var otrogen, hade inte ni också tagit till flaskan om det hade hänt er?” Sanningen är att jag hade druckit och knarkat föregående helg. Jag tänkte att konsekvenserna skulle bli värre om jag var ärlig. Men det var också för storytellingens skull … en god historia går trots allt före absolut sanning.

När insåg du att droger var bra content?

– Det är ett enkelt sätt att röra om i grytan. Massor med människor tränar och lägger ut det på Instagram. Men ingen instagrammade om knark. Jag insåg att det fanns marknadsandelar att ta.

Jag ångrar saker som jag har gjort. Att jag har sårat andra människor. Men hela grejen … nej

Fredrik Söderholms offentliga blick på kokainet är inte längre särskilt sexualiserad. Ej heller proppfull av ajabaja. Han har beskrivit varför det suger att vara en helt vanlig missbrukare. En folkbildande insats, mer än vad Föräldraföreningen mot Narkotika klarat av.

Ångrar du att du började med kokain?

– Det är svårt att göra, om man tänker på att allting som har lett fram till att jag sitter här beror på kokainet. Jag ångrar saker som jag har gjort. Att jag har sårat andra människor. Men hela grejen … nej.

Journalisten Magnus Linton skriver i Göteborgs-Posten att ”fyra av fem personer som under några år regelbundet använder narkotika kommer inte att få några betydande problem”. Han räknar dig dit.

– Vad är betydande problem då? Hot om total arbetslöshet? Hjärtstopp? Jag tycker att det räcker. Om det gör mig till en full blown narkoman kan någon annan få avgöra. Magnus Linton kanske? Han kan få komma till Gott snack och såga mitt kapitaliserande light-missbruk.

Återkommande i Fredrik Söderholms persona är gubbrocken. När han möter sin langare i Hej jag heter Fredrik ljuder The Bands The night they drove old dixie down i bakgrunden. Bruce Springsteens relationsdrama Tunnel of love från 1987 hakar på i bilen på väg till Lund inför den stundande kalabaliken.

– Springsteen är en man som jag kan se upp till. Det är något slags faderssubstitut. En manlig, tuff och stark snubbe; otroligt sårbar och i kontakt med sina känslor. En kärleksfull familjefar. Ett ideal för hur man ska leva sitt liv. Dessutom varken super eller knarkar han.

– Jag tänker starta ett ekipage i Pride nästa år som heter ”Bögar för gubbrock”. Jag känner mig obekväm med att hoppa på QX-flaket i string. Men också som en svikare när jag står bredvid. Så jag måste skapa mitt eget ekipage. Det måste finnas fler därute: Bögar som bara vill gå runt i sina Levi’s 501:or och lyssna på riktigt bra gubbrock.

Jag jobbar aktivt med att inte bara visa det som är fint

Fredrik Söderholm hör till den rad av män som fått ett problematiskt förhållande till kokain och som slagit mynt av situationen. Men han kommer undan. Han bär trots allt inte mentala solglasögon inomhus. I en fasadfixerad öken erbjuder Söderholm ett glas vatten.

– Jag jobbar aktivt med att inte bara visa det som är fint. Det finns människor som behöver relatera till någon som gör tveksamma saker och som har tveksamma åsikter. Till en människa som gör fel. Jag tycker att det är tråkigt att allt ska vara polerat och inrättat i samma led.

Är du rädd att du ska förlora den smärtpunkten som nykter?

– Jag kommer att gå på tillräckligt många smällar och nitar ändå, utan att punda ihjäl mig. Det är trots allt tillräckligt jävla smärtsamt att bara vara människa.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.