Julia Kronlid bevisar att Darwin har rätt
Härnäst: Astrologi och månlandningen som bluff
I går togs ett viktigt steg mot att få ordning på Sverige.
De övervintrade nazisterna har redan fått en rejäl parlamentarisk representation, åsiktsfriheten växer när rasismen åter blir på modet och mångfalden ökar när judehatare och islamofober ges en röst i rikets styrelse.
Och nu har demokratiseringens bandvagn drivit fram en högerkristen vice talman som Kronlid på verket.
Den tidigare marginaliserade grupp i samhället som inte riskerar att bli olyckligen gravida, inte ger ett vitten för vetenskap och som inte räknar sin härstamning från aporna har fått ett senkommet erkännande: våra röster räknas också!
Här har vi en kvinna som flitigt motionerat om inskränkt aborträtt, som vill ge vårdpersonalen rätt att samvetsvägra och som avvisat evolutionsteorin med argumentet att man inte så noga kan veta vad som hände på gammeltiden.
Känner ni igen typen?
Som av en slump sammanfaller Julia Kronlids sex år i utrikesutskottet med den amerikanska Tea Party-rörelsens framväxt, den vårens skränfågel som förebådade trumpismen.
Det hedrar upplysningstidens liberala arvtagare att de hade storsintheten att åsidosätta sina egna ståndpunkter för att ställa sig bakom henne. Om det nu inte vittnar om motsatsen, så tyder de borgerliga rösterna för Kronlid på det slags generositet som springer ur en stark självkänsla och som man annars bara visar barn och dårar.
I kulisserna väntar nu de tretton procent av svenskarna som tror på astrologi och de sex procent som tror att månlandningen var en bluff på sin folktribun.
Besvikelsen blir därför desto större för dem som hoppats på ett nordiskt Gilead när Julia Kronlid i en TT-intervju (26/9) vänsteravviker från den heliga skrift. Aborträtten? Skyll inte på mig, det var partilinjen. Lagen ska vi inte röra. Evolutionsteorin? Den ifrågasätter jag inte. Kreationism i skolundervisningen? Det är inget jag driver.
Hon vill hellre tala om sitt arbete med hednamission och välgörenhet i bistånds- och socialförsäkringsutskotten.
Därmed blir Kronlid också det levande beviset på att hon haft fel och Darwin har rätt. Evolutionen pågår, men inte i den jämna snigeltakt som man kan få för sig, utan i skutt och språng. Kronlid muterar ju från homo religiosus till homo politicus inför våra ögon. Allt som krävdes var en prestigepost i det politiska etablissemanget för att guds ord och en djupt känd övertygelse plötsligt skulle väga fjäderlätt.
