I podden ”Det skaver” analyseras livet efter 30
Transparent prat om vänskap i en brytpunkt
30-årsåldern är en skakig tid för vänskaper.
I 25-årsåldern är det självklart att alla i umgängeskretsen befinner sig på ungefär samma plats i livet. Fattiga singlar med osäkra anställningar och tillfälliga andrahandskontrakt. Tills man passerar trettio och något händer.
Någon blir gravid samtidigt som en kompis kämpar med ofrivillig barnlöshet. Någon gifter sig medan en bästis tröstlöst går på Tinder-dejt efter Tinder-dejt. En i gänget köper hus medan en annan bara kan drömma om att ha råd med en lägenhetsinsats. Det är inte konstigt att relationerna ibland skakas om.
I ”Det skaver” samtalar vännerna Elsa Ekman, Cassandra Klatzkow och Nadia Kandil varje vecka om livet efter 30 och hur ingenting blev som de trodde. I stället för att vara fulländade på alla plan funderar de på hur man ska orka träffa någon när man helst bara vill ligga hemma och titta på serier, om det går att läka såriga föräldrarelationer och om äggen börjar ta slut. Vad är egentligen att vara vuxen?
Elsa har precis blivit mamma och delar med sig av utmattningskänslorna efter amningsnätter. Cassandra är singel och planerar att skaffa barn på egen hand. Nadia har inte haft en relation på många år och kämpar för att våga släppa in någon.
De är olika, ofta oense, men vågar släppa in oss i de mörkaste och känsligaste rummen samtidigt som de gör sitt bästa för att guida varandra. Ibland blir meningsskiljaktigheterna så stora att det kryper i min konflikträdda kropp, samtidigt som det påminner mig om att det inte behöver vara farligt att tycka olika.
Det bränner särskilt till i avsnittet där Cassandra försöker uppmuntra Nadia att vara mer fysisk när hon dejtar och Nadia till slut brister ut i gråt. Det är för jobbigt att tänka på att någon ska komma så nära.
”Det skaver” gestaltar fint den sköra tid i livet som aldrig fått samma uppmärksamhet eller rosa skimmer som den omhuldade ungdomen.
