Hasch & snabba cash

Clara Törnvall läser en hårdkokt debut om förortens unga gangsters

helskärm

De växer upp i Husby, Khosro och Morad, och efter gymnasiet står valet mellan två vägar: sälja hasch eller gå arbetslös. De är söner till högutbildade taxichaufförer, det är tidigt 2000-tal och de blir nekade i dörren på alla ställen inne i stan.

Och när de väljer kriminaliteten klär de valet i rationaliseringar. De är revolutionärer som bekämpar systemet. De lyder inga lagar för sådana stiftas av politiker och politiker är alltid korrupta, i Sverige såväl som Iran.

I sin debutroman FTL (Fuck The Law) skriver Rouzbeh Masarrat Agah med stor sympati för sina huvudpersoner. Månen hånler över dem. Ett ärr under ögat på Husbys gangsterkung är en tår som ätit sig in i skinnet.

Vi befinner oss växelvis inne i Khosros, respektive Morads huvuden. När de väl har fattat beslutet att bli kriminella är det som om ett ljudlöst maskineri börjar arbeta. Plötsligt öppnar sig dörrarna på vid gavel. Allt blir enkelt. Maffiamoralen är tydlig och lätt att rätta sig efter, valen blir oundvikliga. De båda nittonåringarna börjar snabbt begå grova brott och rusar målmedvetet mot slutet. Men tidigt förstår man att deras öden kommer att skilja sig åt.

Khosro är den mjukare av de två. Han känner mer, blir rädd, uttrycker sig oftare än Morad i rak ordföljd, och har en familj som vakar över honom och ställer krav.

Man kan tycka att flera av bokens ingredienser är ytterst välbekanta från andra böcker, filmer och låtar om kriminell subkultur och brottslighet i skuggan av betongen. Det är värdetransportrån, Tupachyllningar och lojalitetskrav som ställer sig i vägen för den som önskar sig ett annat liv.

Men trots att vägen ligger utstakad och ändhållplatsen blinkar i fjärran lider berättelsen inte av detta. Rouzbeh Masarrat Agah skriver för bra för det. Det spelar inte så stor roll att gangsterhistoriedeterminismen styr, här är det stämningen och inte storyn i sig som är behållningen.

Närvaron är hela tiden intakt och miljöbeskrivningarna snyggt komponerade. Khosro och Morad rör sig mellan pundarlägenheter i norrförorter till Stockholm, men att vi befinner oss i höghus skriver Masarrat Agah inte ut på annat sätt än att solljuset bländar in genom balkongfönstret. Han har bra känsla för paranoia och är lyhörd för en dialog som är hårdkokt, utan att bli löjlig. Dessutom är han rolig. Khosro och Morad ser rikemansbarnen i MTV:s ”My Super Sweet 16” fira sin sextonde födelsedag som om det vore nationell helgdag, en gubbe krama ratten i sin bil med bägge händerna som om någon försökte ta den ifrån honom och de förolämpar varandra med kreativa oartighetsfraser.

Det händer att Rouzbeh Masarrat Agah halkar ur sina huvudpersoners huvuden, börjar undervisa och veta mer än dem, vilja förklara deras motiv. Men genom nästan hela romanen lyckas han balansera sitt ärende, att kriminalitet grundar sig i klassförtryck, med historien i dess egen rätt.

FTL är en genomarbetad debut som lever i de små detaljerna. Jag tycker mycket om den.