Bladvändare om makt och underkastelse
Kaj Korkea-aho skriver elegant om bostadsbrist – och ger en detaljerad skildring av BDSM
Publicerad 2021-08-29
Ung oboist och författare i Helsingfors bor hemma hos pappa och söker lägenhet. Ett letande som sänker självförtroendet eftersom ett källarrum i Berghäll är vad besparingarna räcker till. Alkoholisterna pissar på det enda fönstret.
Det dubbelt förnedrade berättarjaget slickar dessutom såren efter en separation. Drabbad av passion gav han upp både lägenhet och anställning för att flytta med sin kärlek Juhani till Berlin. Förhållandet tog en ände med förskräckelse: brustet hjärta, en sönderslagen oboe och ekonomisk förödelse. Nu tröstar han sig i Helsingfors betydligt mer begränsade klubbliv och ett kontaktnät av tillfälliga kukar.
Ja, när det gäller kärlek, sex och pengar tvingas många krypa. Livet handlar i stort sett om underkastelse. Den stora massan blir trygg av att domineras, av Gud eller en stark ledare. Det står helt klart i finländska Kaj Korkea-ahos fjärde roman.
Berättarjaget skojar med sin bästa vän, sanningssägaren Lotta, att han borde söka sig en sugar daddy. Är det just en sådan han får kontakt med efter att han desperat satt in en annons i Hufvudstadsbladet och föreslagit byteshandel?
”Publicerad författare önskar köpa bostad, ca 30 kvm i södra Helsingfors. Ge mig ett bra pris så skriver jag en bok åt dig.”
Kanske en finlandssvensk med ”nyckelknippor som rasslar av jugendlägenheter” hör av sig. Nå, så blir det. När den betydligt äldre stadsplaneraren Aimo Kangas nappar på erbjudandet och vill att författaren ska skriva hans livs historia blir berättelsen kuslig. Skriver han kontrakt med djävulen själv? En vältalig Faust?
I hans förra roman Onda boken, som utspelade sig bland litteraturstudenter i universitetsmiljö drivs handlingen fram av bortträngd skuld och en diktsamling som får läsaren att begå självmord.
När Aimo berättar om sitt sexliv går romanens rastlösa prosa över till detaljerade närstudier av hur bondage-rollspelen kan gå till, med tejpning, bindning, täppt näsa och el i röven.
Den nya romanens upplägg med en författare som får uppdraget att skriva åt en annan har använts i oändlighet i litteraturhistorien. Dessutom är sex och våld numera ett vardagstema i den unga litteraturen. Jag påminns också om Jukka-Pekka Valkeapääs film Dogs don't wear pants som nominerades till Nordiska rådets filmpris. I den blir en av sorg känsloförlamad läkare besatt av en dominatrix.
Men Röda rummet är inte någon dussinhistoria. Läsaren befinner sig på osäker mark med en domptör som orsakar yrsel av en brant korsklippning mellan då och nu. Och när berättarjaget noterar att Aimos kavaj måste vara ”måttsydd så mödolöst som den rättade sig efter hans minsta rörelse” stryker jag under. Precis så elegant skriver Korkea-aho själv, dessutom sätter han repliker som en benådad dramatiker med sinne för tragikomik. Jag påminns om Lina Wolffs illusionstrick där hon låter berättelsen slingrigt förföra och tillåter karaktärerna bevara sin gåtfulla karisma.
Röda rummet refererar på ett plan till Strindbergs roman om makt och maktlöshet i huvudstaden. Den med pengar har möjlighet att dominera, den utan pengar tvingas serva likt Aimos unga assistent. Men det här är inte Kjell Westös episka Helsingfors. Själva röda rummet är ett gotiskt rum som ruvar på mörka minnen. Hur mycket jagberättaren än målar vitt bryter skuggor och dåliga lukter fram.
På ett annat plan pekar titeln på BDSM-lekar. Riskabla, ska det visa sig, när en tredje part begär makt. Här finns två triangeldraman som speglas i varandra. De oöverträffat dominanta männen heter Usko och Udo vilkas förnamn kastar en ljusstråle till överguden Ukko i Kalevala.
När Aimo berättar om sitt sexliv går romanens rastlösa prosa över till detaljerade närstudier av hur bondage-rollspelen kan gå till, med tejpning, bindning, täppt näsa och el i röven. En värld berättarjaget inte är invigd i. Själv lärde jag mig massor. När en stadsplanerare går till botten med något kan det nog låta så här grundligt.
Den här romanen om musik, makt och underkastelse är en bladvändare med en air av sorg över en förlorad kraft. Vad ska de dekadenta hitta på nu när Tom of Finlands läderbögar trycks på kaffemuggar – som ett annat Mumintroll?
