Högern - inget att flabba åt
Uppdaterad 2015-11-20 | Publicerad 2015-10-28
Carsten Palmaer: det roliga blir snabbt grinigt och grått
Finns det ingen humor från höger?
Jodå. I alla fall i Amerika. Den djupt reaktionäre P J O'Rourke är till exempel genuint rolig – eller var det åtminstone på den tiden han tjänstgjorde som ordinarie högerspöke på Rolling Stone.
Här hemma verkar det vara sämre beställt. Ända sedan Ny demokrati åkte ur riksdagen trots parollen ”Ett gladare Sverige” har det klagats över bristen på festliga borgare.
Nu har Kalle Lind – som själv är klart rolig – skrivit en bok som heter Högerhumor. En skrattfest? Nja. Men en underhållande, kunnig och hederlig redovisning av de besuttna klasserna på skämthumör under de senaste hundra åren, presenterade humorist för humorist i 38 korta kapitel.
Urvalet kan diskuteras. Här saknas nazistiska skämttecknare som Gösta Chatham och Ossian Elgström. Däremot finns den uttalat opolitiske Povel Ramel med, eftersom han en gång skrev en antibyråkratisk visa. Och Anita Lindblom är väl möjligen höger. Men knappast humorist.
Kar de Mumma – Östermalmspublikens revyfavorit – var en lysande sketchförfattare med sinne för det absurda. Däremot är den i Högerhumor citerade Fibban Karlsson-monologen en urtråkig uppvisning i konservativt gnäll. Det roliga när Fibban uppträdde på Folkans scen var ju inte texten. Det roliga var Stig Järrels – gestaltning av en maktlös koleriker - lite av en äldre släkting till John Cleeses klassiska figur.
Maktlöshet är en viktig källa till humor. Den som inte befinner sig i underläge måste låtsas att den gör det för att bli rolig. Och om man är så skärpt som Tage Danielsson gör man klokt i att dölja det under en försåtligt naiv yta. Rättmätig indignation är däremot ett osvikligt sätt att ta död på det roliga, vilket Högerhumor visar med ett bedövande antal exempel.
”Man är borgerlig för att man inte vill politisera allting” säger en representant för Timbro i bokens förord. Och det är uppenbart att högern genom decennierna ansett att det förtryck som utövas av uppkäftiga pigor, lata hantverkare och giriga skattmasar inte handlar om politik utan om existentiella mänskliga problem som berör oss alla lika mycket.
Högerhumor är en vemodig påminnelse om hur snabbt det roliga blir grinigt och grått. Med bävan lägger man boken ifrån sig: hur ska det gå den dagen Kalle Lind tar itu med gamla lustigkurrar på vänsterkanten?