Proletärer på alla planeter, förena er!

Per Leander läser om revolutionärerna som hoppades på hjälp från UFO-kommunister för att vinna den sista striden

Av: Per Leander

Publicerad:

De flesta kommunistiska sekter – oavsett om de härstammar från stalinistisk, trotskistisk eller maoistisk tradition – framstår som ganska likartade: En stark ledare med en liten grupp medlemmar som är beredda att offra allt – tid, vänner, pengar – för ”partiet” i väntan på att revolutionen ska komma då man ska träda fram ur sin källartillvaro för att leda arbetarklassen till seger.


Eventuella nyansskillnader mellan grupperna, som medlemmarna själva ser som livsavgörande, är nästintill obegripliga för en utomstående. Men det finns en grupp som sticker ut ordentligt i mängden: Posadisterna som väntar på att kommunismen ska införas på vår planet med hjälp av utomjordingar.

I en ny bok med den Arkiv X-inspirerade titeln I want to believe – Posadism, UFO:s and apocalypse communism, berättar författaren A.M. Gittlitz historien om denna revolutionära UFO-sekt och dess ledare J Posadas, som dog 1981 men vars lära på senare tid har fått en sorts återuppsving i vår egen apokalyptiska meme-epok.

J Posadas, som egentligen hette Homero Cristalli, föddes 1912 i Argentina och växte upp under otroligt fattiga förhållanden. Efter att ha börjat sin politiska bana som anarkist slöt sig Posadas till den trotskistiska rörelsen som växte fram under slutet av 1930-talet.

Den ryske revolutionären Lev Trotskij hade efter att han kastats ut ur Sovjetunionen av Stalin, samlat sina anhängare runtom i världen till den Fjärde internationalen, som tog upp kampen mot så väl kapitalism som stalinism och framväxande fascism.

Han hade blivit övertygad om att den revolutionära kampen inte skulle avgöras av industriarbetarna i Europa, utan i första hand av gerillakrigare i tredje världen.

Posadas blev snart en ledande trotskist i Latinamerika, men lämnade så småningom Fjärde internationalen för att bilda sin egen betydligt mindre världsrörelse. Han hade blivit övertygad om att den revolutionära kampen inte skulle avgöras av industriarbetarna i Europa, utan i första hand av gerillakrigare i tredje världen.

Som bevis på det såg han den kubanska revolutionen 1959, där ett par av Posadas anhängare deltog som soldater tillsammans med Fidel Castro och Che Guevara. Castro bröt dock senare med Posadas, som han såg som en provokatör, medan Posadas skulle beskylla Castro för att ha legat bakom mordet på Che Guevara.


När världen höll andan under Kubakrisen 1962, välkomnade Posadas möjligheten till ett fullskaligt kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet, eftersom han tänkte att det skulle göra slut på såväl kapitalismen som stalinismen, och göra det möjligt för resterna av mänskligheten att resa sig ur askan och bygga ett riktigt kommunistiskt samhälle.

Idén må vara förkastlig, men inte helt ologisk. Såväl det första som det andra världskriget hade ju följts av socialistiska revolutioner, så varför skulle ett tredje världskrig inte också göra det?

Men vid denna tid hade ytterligare ett kalla kriget-fenomen börjat påverka Posadas ideologiska världsbild. Sedan slutet av 1940-talet hade människor runtom i världen börjat se oidentifierade flygande föremål, vilket nog kan härledas till kalla krigets paranoia. Snart blev de en del av det allmänna medvetandet genom populärkulturen. Posadas, som visserligen aldrig själv påstod sig ha sett något UFO, var övertygad om att dessa rapporter var bevis på att utomjordiska rymdresenärer hade börjat besöka jorden för att studera om vi människor var redo att integreras i deras kosmiska gemenskap.

Besökare från främmande planeter flera ljusår bort måste ha så avancerad teknik att den bara skulle kunna utvecklas av civilisationer som redan hade uppnått den fullständiga formen av kommunism

Drömmen om att erövra rymden hade funnits hela tiden i bolsjevikernas utopiska framtidsvisioner, och Sovjet hade med uppskjutningen av Sputnik 1957 och Gagarin 1961 visat att det gick att göra enklare resor ut i rymden.

Besökare från främmande planeter flera ljusår bort måste ha så avancerad teknik att den bara skulle kunna utvecklas av civilisationer som redan hade uppnått den fullständiga formen av kommunism, menade Posadas. Det var med hjälp av dessa kommunister från rymden, som revolutionen till sist skulle segra på jorden, och Posadas bidrag till marxismen blev att göra om den internationalistiska formuleringen ”Proletärer i alla länder, förena er”, till det intergalaktiska budskapet ”Proletärer på alla planeter, förena er!”.


Posadas kan lätt avfärdas som en drömmande stolle, samtidigt som man inte ska förringa att han var en ganska otäck figur som styrde sin lilla sekt med järnhand. Bakom hans galenskaper låg också årtionden av politiska förföljelser mot arbetarrörelsen från såväl fascister och stalinister som reaktionära borgerliga regimer. När man riskerar att mördas bara för att man vill bilda en fackförening är det kanske inte konstigt om man så småningom blir både paranoid och får storhetsvansinne.

Posadas skulle nog vara bortglömd i dag om det inte vore för att hans idéer har återuppstått och fått spridning tack vare internet, inte minst i form av memes, det vill säga lustiga bilder med rolig text. Men det är svårt att veta om de som delar hans budskap i cyberrymden gör det för att de tror på det, eller bara vill skämta.

Posadas rymdoptimism återfinns också hos kapitalister som Elon Musk, såväl som socialister som Aaron Bastani, författare till debattboken Helautomatisk lyxkommunism (Verbal förlag, 2019).

Vad framtiden har att erbjuda mänskligheten återstår att se, men vi gör nog bäst i att undvika ett kärnvapenkrig.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.