Mörka krafter i Upplands Väsby
Uppdaterad 2014-08-27 | Publicerad 2014-07-24
Svenska förlag ratade den udda mangaserien
Oblivion High är något så fränt som en mangaserie som utspelar sig i Upplands Väsby, med lån ur både nordisk folktro och tv-serien Buffy och vampyrerna.
Här har självaste Näcken, i form av en japansk utbytesstudent, ovanligt haj på elgitarr dessutom, tråcklat sig in i en högstadieklass. De Japan-frälsta vännerna Soon Mi och Nin hakar förstås på, liksom popsnörena Juha och Max.
Nu utkommer duon Ms Mandu, eller Johanna Koljonen och Nina von Rüdiger, med Oblivion High 2, andra delen i bokserien som först gavs ut i Finland eftersom inget svenskt förlag ville nappa i början. Ytterligare delar är att vänta.
I tvåan visar de mörka krafterna vad de går för. Klassens nya mentorsvikarie, Karim, verkar riktigt skum. Och vad är det för hemlighet som ligger bakom Staffan Olssons död? Den erkända oknyttsforskaren och Soon Mis pappa som drunknade under oklara omständigheter.
Liksom i ettan är det lite svårt att hänga med för den som är ovan vid serieformen och dess tecken och egenheter. Maneret är frenetiskt, ögonen stora och karaktärerna påtagligt docksöta, men man behöver i alla fall inte läsa bakifrån som i de japanska förlagorna.
Udda men inte oävet är att Koljonen ibland bryter in med en liten prosaberättelse, och att serien också fungerar rent folkbildande för läsare som i likhet med mig inte har kommit i någon närmare kontakt med den japanska vurm som präglat delar av de senaste årens ungdomskultur.
Som exempelvis det ofta förhånade Lolita-modet, med tjejer som provocerar genom att dricka te och käka muffins, iklädda utstuderat gulliga och rokoko-aktiga kläder. Detta inte i avsikt att locka till sig äldre herrar, som i Nabokovs roman, utan för att själva få sätta ramarna för hur de vill vara.
I den första delen av Oblivion High ges dessa lolitor en analytisk essä, och i tvåan dyker de i ett smärre demonstrationståg mot slutet. ”Vi klär inte upp oss för er”, står det på ett plakat.
