När Stockholm var fullt av spioner

Ragnar Strömberg läser Sören Bondesons kriminalroman

Publicerad 2017-06-23

Sören Bondeson (f 1956) är författare och lärare i litterär gestaltning.

Född fem år efter kriget fick jag ständigt höra att om Hitler vunnit, hade jag aldrig sett dagens ljus.

Jag lyssnade andlöst på de otaliga historierna från de gengasosande åren med deras konspiratoriska ­rekvisita av mörkläggningar, svartabörshandel, konvojtrafik, bergen av ved på Gustaf Adolfs torg, spioner och norska och danska flyktingar i rökdimmorna över borden på Bräutigams konditori.

Där fanns den tokiga gamla judinnan tvärs­över svalen som gick ner till Centralen varje dag i fem år i hopp om att hennes dotter skulle stiga av Oslotåget; där fanns vicevärden som öppnade fönstret mot gården så att alla skulle höra Hitler vråla ur radion.

Precis som på kartan som hade suttit på väggen ovanför köksbordet med röda, svarta och blå knappnålar för ryssarna, nassarna och de ­allierade, skar frontlinjerna genom varje arbetsplats, varje kvarter, varje släkt.

Så grundvillkoret för min barndom var en tacksamhetsskuld mot alla som hade satt livet till för att jag skulle undfå nåden att växa upp i det folkhem Per Albin byggde och Ingvar Kamprad inredde.

En skuld som också innebär en förpliktelse för livet att aldrig glömma eller förlåta och alltid känna igen lössen på gången, hur välskräddade och lena i truten de än är.

Minnesbilderna stiger upp till ytan när jag läser Sören Bondesons första roman på tio år, Lögnen är en annan sanning, med Stockholm krigshösten 1941 som suggestiv fond för en historia som berättas i återblickar från en cell på Säter 1955.

Där sitter den sinnessjukförklarade Axel Olof Severin, före detta sjöman som i den drivbänk för spioner och skumraskaffärer Stockholm var under kriget arbetade som vaktmästarbiträde i mörkrets hjärta – Enskilda banken, där Wallenbergarna gör stora affärer med det till synes oövervinnerliga Tyskland.

I cellen på Säter nedtecknar Axel, en lögnare som fällts för mord och mordförsök, sin ­berättelse, där det är ”som om allting skedde av en tillfällighet men uppstod ur en nödvändighet”.

Vi får snart veta att Axels benägenhet att uppfinna och brodera ut den livsberättelse han slår i såväl sin älskarinna och arbetskamrat Margareta som kompisgänget han träffar på Tennstopet, Norma, den klassiska svartklubben Grotta Azurra och Solvalla, är en överlevnadsstrategi.

Född Öhman och tidigt faderlös blir han adopterad av en sågverkspatron som tar livet av sig i efterdyningarna till Kreuger-kraschen. Efter åren på sjön återvänder han till Stockholm med en annans identitet på fickan. I den rätt så hårt festande vänkretsen ingår Arnold, en ­gallerist som också äger ett knippe lägenheter runt om i staden.

I en av dem bor den vackra och gåtfulla norskan Astrid som gör Axel till sin kurir: de brev han lämnar och hämtar i en terrängbrevlåda utgör ouvertyren till att han steg för obönhörligt steg dras in i ett spel där insatserna är svindlande höga.

Det sker när Axel hittar Arnold död i sitt galleri och hans öde är beseglat när han senare träffar Elsa, en norska som är medlem av Hjemmefronten – och tillika honungsfälla för en ­direktör som är länken mellan Wallenbergarna och tyska legationen.

Axel blir nu jagat villebråd för både den svenska statspolisen och Gestapo, en dödsdans som Bondeson turnerar mycket skickligt.

Det händer som så ofta i grundligt ­researchade historiska kriminalromaner att de stora skeenden som berättelsen tar spjärn mot, levereras i något flacka resuméer. Men detta, och några dialogiska anakronismer här och var – ”shit happens, som amerikanarna säger” – förhindrar inte att ”Lögnen är en annan sanning” blir en sannskyldig bladvändare.

Och slutakten där de båda tidsplanen flätas samman är magnifikt balanserad mellan åskådlig handling och reflektion.

Bara att lägga sig i den ordstäviga häng­mattan och färdas sjuttiosex år tillbaka i tiden.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln