Ett rop på självförsvar mot globaliseringen
Betongarbetaren Jakob Mathiassen drömmer om en global men protektionistisk vänster
Publicerad 2021-06-29
Sommaren 2008 finner sig Jakob Mathiassen stående utanför en byggarbetsplats i Köpenhamn med en glasflaska som tillhygge i handen.
Den byggnadsarbetare från Polen som möter hans blick har plockat upp en hammare, redo att försvara sig.
Mathiassen och hans danska kollegor genomför en facklig blockad mot bygget, eftersom ett polskt företag utan kollektivavtal fått renoveringsuppdraget genom att konkurrera med lägre löner.
Något slagsmål blir det till slut inte. Men för Mathiassen blir det ett uppvaknande om faran med att ställa arbetare mot arbetare och låta dem tävla mot varandra genom att sälja sig billigast.
Ilskan som riktas mot vad som egentligen är kollegor från andra länder borde i stället riktas mot arbetsgivaren. Och framför allt – mot globaliseringen.
Drömmar och damm – Varför arbetarrörelsen måste vara lika global som uppvärmningen är en spretig bok. Korr- och översättningsfel från danska här och där och argumentation som följs upp av konstateranden av typen ”men jag har inte kunnat hitta några siffror”. Dessutom är boken ingen lustfylld läsfest, rent stilistiskt.
Men Jakob Mathiassen, själv dansk betongarbetare och fackligt engagerad, har ändå skrivit fram en intressant plädering för en globaliserad arbetar- och fackföreningsrörelse.
Dagens ordning ställer löntagare mot löntagare i ett internationellt underbudskrig. Framför allt i branscher där verksamheten går att flytta till Kina eller Bangladesh – men också genom att pressa lönekostnader i länder med goda villkor och kollektivavtal genom att upphandla utländska företag vars anställda har väsentligt sämre villkor.
De senaste åren har delar av högern, särskilt de ytterkantsnära eller direkt rasistiska delarna, nått framgångar i många länder genom att förespråka protektionism, frihandels- och EU-motstånd vid sidan om invandringskritiken eller hatet mot den andre.
Den slutsats den breda vänstern i Europa har dragit av detta har oftast varit att det går att profitera på generellt invandringsmotstånd. Antagligen eftersom det tycks lättare att misstänkliggöra människor på flykt och till och med ifrågasätta asylrätten än att göra något åt globaliseringens konsekvenser. Företagen anses vara för starka.
Men kanske finns utrymme för en vänster som är mer protektionistisk.
Mathiassen tycks tro det och argumenterar delvis mycket övertygande. Även om han också själv emellanåt fastnar vid flyktingmottagande och kultur snarare än arbetsmarknad försöker han både peka ut reella problem och formulera lösningar. Han är djupt kritisk till hur fackföreningar misslyckas med att organisera utländska arbetare, vare sig de är permanent invandrade eller tillfällig arbetskraft från Polen och Litauen. Han beskriver hur den danska arbetarrörelsen i alltför stor utsträckning ”kapitulerat i stället för att försvara sig mot den globala konkurrensen” och försökt ”vinna” mot andra länder, ofta med usla resultat.
Vägen framåt – förutom ett ”nationellt självförsvar”, Mathiassens ord för protektionismen – är alltså en globaliserad arbetarrörelse.
Flera exempel lyfts fram, bland annat hur telekombolaget Verizons amerikanska anställda gjorde gemensam sak med de arbetare i Filippinerna som arbetet hade outsourcats till. Resultatet gynnade alla – utom Verizon som fick se sig både förbättra villkoren i Filippinerna och teckna nytt avtal i USA som facket var nöjda med.
På samma sätt agerar i dag många Amazon-anställda världen över, de organiserar sig globalt mot samma arbetsgivare snarare än lokalt på sin egen arbetsmarknad. Inte utan framgång.
Vi hittar ingen helhetslösning i Drömmar och damm, långt därifrån. Men för den breda vänstern, för arbetarrörelsen, är det ett värdefullt inlägg i ett samtal som borde föras av betydligt fler.
