En aha-upplevelse om det sexuella kapitalet

Eva Illouz och Dana Kaplan ger en mörk och kall bild av sexualiteten

Lidija Praizovic

helskärm

Sociologiprofessorn Eva Illouz återkommer i sin senaste bok Vad är sexuellt kapital? – skriven ihop med Dana Kaplan, också hon forskare i sociologi – till kärlekslivets villkor i det kapitalistiska samhället. Författarna menar att sexuellt kapital i vår tid fått ett stort värde på den osäkra och hårt konkurrensutsatta nyliberala arbetsmarknaden (präglad av avreglering och av att ett stort ansvar läggs på den enskilde) där arbetstagaren inte bara säljer sin arbetskraft, utan hela sitt existentiella vara.

Det sexuella kapitalet ökar utsikterna för anställning i framför allt medelklassyrken, i synnerhet inom de kulturella och kreativa sektorerna där ett starkt och personligt engagemang, en passionerad insats, avkrävs arbetstagaren. Subjektet har bättre förutsättningar att leverera den proaktiva entreprenörsanda som många arbetsgivare kräver om hen har stor sexuell erfarenhet eftersom sex i den privata sfären stärker självkänslan och får människor att känna sig mer socialt kompetenta och lita mer på sina förmågor.

Kaplan och Illouz menar att det finns fyra typer av sexuellt kapital: Det naturgivna sexuella kapitalet värdesätts i samhällen som styrs av religiösa patriarker och består av kyskhet och familjeliv. Sexuellt kapital som mervärde av kroppen är förmågan att förvandla den sexuella kroppen till en vara, genom till exempel prostitution och andra typer av sexarbete. Den tredje kategorin – Förkroppsligat sexuellt kapital – har ett mer indirekt värde och syftar på det faktum att det inte bara är i sexindustrin som ”sex säljer” utan mervärde skapas i en rad olika branscher genom den sexualiserade kroppen och det sexuella jaget.

Sist men inte minst finns i dag också ett nyliberalt sexuellt kapital. Det är framhävandet av den här kategorin som är Illouz och Kaplans bidrag till den tidigare forskningen om sexuellt kapital. Det syftar som sagt på förmågan att boosta sin självkänsla genom sexuella förbindelser etcetera, och att detta samtidigt blir en investering i den egna anställningsbarheten. Illouz och Kaplan menar att så skilda fenomen som sexfester i Silicon Valley och kosmetisk intimkirurgi bland patienter ur övre medelklassen blir begripliga om vi tänker på det som ett anskaffande av sexuellt kapital.

Författarna kontrasterar sin förståelse av sexuellt kapital mot sociologen Catherine Hakims kända och kontroversiella begrepp ”erotiskt kapital”. Hakim menade att sex är en klassoberoende, företrädesvis kvinnlig resurs, som kan användas i utbyte mot mäns värdefulla tillgångar. För Hakim är erotiskt kapital en självständig kapitaltyp vid sidan av pengar och kulturellt kapital, som kan möjliggöra social mobilitet för kvinnor ur de lägre klasserna.

Kaplan och Illouz betonar i stället att ”klasstillhörighet och klassrelationer sannolikt är mer avgörande när det kommer till [nyliberalt] sexuellt kapital”. De menar att sexuellt kapital är ett slags förkroppsligat kulturellt kapital och hävdar att det framför allt är de som redan har ett medelklasshabitus (det vill säga kan presentera sig själva som intressanta, djärva och risktagande personer) som förmår omvandla sina sexuella erfarenheter till entreprenörstänkande och anställningsfrämjande färdigheter.

Även om författarna valt att koncentrera sig på heterosexualiteten (eftersom det är den typ av sexualitet som inbringar mest kapital) tar de också upp att andra sexuella identiteter kan vara gångbara på en arbetsmarknad där en del arbetsgivare använder ”de anställdas homosexualitet som ett led i sitt ’mångfaldsprogram’”. Också mer flytande och icke-binära sexuella identiteter kan, genom människors egna omfattande kommodifiering av dessa, leda till fördelar på en arbetsmarknad där ”avvikande sexuella identiteter [håller] på att bli en tillgång som den kunskapsbaserade och kreativa ekonomin lägger beslag på”.

”Vad är sexuellt kapital?” är en mycket läsvärd bok, som många borde ta del av för att förstå hur sex, anställning, klass och karriär är sammantvinnade i vår samtid. Kaplan och Illouz skriver skarpt, kritiskt, problematiserande, precist, angeläget och insiktsfullt om högst relevanta frågor och tendenser som jag länge haft på känn, men behövt få formulerade av dessa proffs för att verkligen förstå vidden av och systemet bakom. Precis som i sina tidigare böcker gör Illouz – här tillsammans med Kaplan – sin avancerade forskning pedagogiskt tillgänglig för en bredare allmänhet.

Mentalt är alltså boken en aha-upplevelse, men fysiskt är den en turn off, eftersom Illouz och Kaplans studie av sexualiteten i samtida västerländska samhällen är så negativ. Jag fattar verkligen att detta inte är tänkt som en självhjälpsbok, men sammantaget blir bilden mörk: sex inom traditionella äktenskap innebär kontroll och exploatering av kvinnokroppen, sexighet i moderna samhällen tjänar till att skapa mervärde på marknaden – till och med radikala sexuella identiteter används alltmer som ett framgångsrikt varumärkesbygge i medelklassens kreativa branscher.

Sist men inte minst, om sexuella erfarenheter generellt – i både kärleksrelationer och tillfälliga förbindelser – i vårt senmoderna, nyliberala samhälle tjänar till att inte bara öka vår anställningsbarhet inom ramarna för ett kapitalistiskt system, utan också reproducerar och förstärker detta system och dess ekonomiska ojämlikhet, ja, vad finns det då för sängar/vikar/fickor/luckor/rum/kryphål för hett och etiskt sex som inte smeker den kapitalistiska korruptionen medhårs?

Kaplan och Illouz ger inga lösningar eller alternativ, men så handlar ju deras studie inte heller om hur vi ska få till vårt sexliv i dagens samhälle, utan hur vi gör och använder vårt sexliv på dagens arbetsmarknad. Det vill säga i mitt fall, huruvida jag lyckas eller misslyckas med att ladda den här texten med säljbar sexuell energi och sexigt självförtroende, och därmed lyckas eller misslyckas med att få läsare, nya uppdrag och – inshallah, efter 15 år i branschen – en fast anställning.