Hemma i ”Kransen” igen

Brevet om författaren Kjell Johanssons okända släkt blev en bok

Kjell Johansson har flyttat tillbaka till Midsommarkransen.

Där utspelas en stor del av hans nya roman ”Rummet under golvet”.

Men platsen för hans klassiska mästerverk ”Huset vid Flon” finns inte längre. Den har blivit en parkering för bilar.

Kjell Johansson är påtagligt glad över att ha återvänt till de kvarter där han växte upp. Han lämnade Ringvägen på Söder för ett funkishus i sin gamla förort. Från fönstret har han utsikt över höga pilträd och kan skymta plaskdammen han badade i som barn. Och fortfarande visas film på 20-talsbiografen Tellus, även om den just nu är sommarstängd.

Men det vore fel att beskriva flytten som en gigantisk nostalgitripp.

Eget rum

Vid 65 års ålder har Kjell Johansson äntligen fått ett eget arbetsrum.

Och han har satt punkt för trilogin ”De utsatta”. Första delen var ”Huset vid Flon”, en skakande berättelse om en socialt stigmatiserad familj i slutet av 1940-talet. Den baserade sig på Kjell Johanssons egen barndom, belönades med nästan alla priser en författare kan få och såldes i 50 000 exemplar.

Den fristående fortsättningen ”Sjön utan namn” utspelas i dagens Sverige i en nedgången glesbygdshåla, där människorna lever helt utanför samhället och försörjer sig på sjukpensioner.

Otrolig historia

Nu kommer avslutande romanen ”Rummet under golvet”, som handlar om hans mormor och hennes bror och hur deras liv kom att gestalta sig.

– Egentligen är det en otrolig historia. Jag fick ett brev från en släkting som jag inte kände till. Han var syssling till mig och skrev att hans farfar var bror till min mormor. De hade växt upp tillsammans på en fattigstuga i slutet av 1800-talet.

– Mormor hade aldrig berättat att hon hade en bror, än mindre under vilka förhållanden de levt. Varken för mig eller morsan. Hon skämdes väl. Det gjorde folk. Men det här var verkligen en förhistoria som jag gick igång på.

Kjell Johanssons syssling kunde mycket om släktforskning och hjälpte honom att få fram material om fattigstugan.

Resandesläkt

– Det fanns ytterligare en märklig omständighet. Min sysslings farmor tillhörde resandefolket, en föraktad grupp människor som tidigare kallades tattare. Många utgick ifrån att huvudpersonerna i ”Huset vid Flon” var tattare. Jag använde själv en del ord ur deras språk romani i boken. När jag varit ute och läst har det kommit fram resande och tackat mig och förmodligen trott att jag tillhör dem. Och det har hänt att jag inte haft hjärta att säga nej.

– Plötsligt visar det sig att jag har släkt som är resande!

Hemligt rum

Så när Kjell Johansson skapade sin nya roman lät han sin mormors bror bli gårdfarihandlare och gifta sig med en kvinna som var resande. Genom berättelser om hennes anhöriga och deras erfarenheter skildrar han det förtryck samhället utsatte dem för.

Historien börjar i en stuga i Huddinge där gamla och fattiga lever ett liv i misär. Där bor syskonen

Emma Charlotta och Nils tillsammans med sin sinnessvaga mamma sen fadern lämnat dem. När verkligheten blir alltför outhärdlig söker sig barnen till ett hemligt rum som de inrett under golvet.

Tidigt skiljs deras vägar. Emma Charlotta blir politiskt aktiv socialdemokrat, Nils drar sig fram genom olika påhugg och småbrott.

– Duktiga arbetare kände förakt för dem som inte platsade. De ansåg att de inte kunde bygga en stark organisation på slarvpellar. Samtidigt är det synd, för de mest utsatta fick inte vara med. Och så är det än i dag. Det borde kunnas göra bättre.

Fakta: Kjell Johansson

Kjell Johanssons boktips till:

Ingalill Mosander