Tillåtande när kvinnor över 40 pratar om sex

”Naket” är ren och skär sexualundervisning från erfarna kvinnor

Uppdaterad 2022-02-10 | Publicerad 2022-02-08

Åsa Kalmér, regissör, skådespelare och manusförfattare, har intervjuat 21 kvinnor födda mellan 1927 och 1981 om deras sexualitet och sexliv.

Från mammas feministdel av bokhyllan i mitt barndomshem minns jag tydligt Hite-rapporten.

Alltså den amerikanska sexualupplysaren Shere Hites berömda rapport från 1976 bestående av 3 000 intervjuer med kvinnor i åldrarna 14–78 om sex och sexliv. Rapporten som snart firar 50 år slog på sin tid ner som en bomb då det visade sig att kvinnors sexualitet är en brokig och mångfacetterad historia. Och inte minst: de var inte nöjda med sina sexliv?! Boven i dramat: penetrationssex. Att kvinnor också skulle njuta av sex var långt ifrån en självklarhet i den heterosexuella parrelationen.

En som läste Hiterapporten och hänfört pratade med sina kompisar var Åsa Kalmér, regissör, skådespelare och manusförfattare. Och sedermera även författare till boken Naket – det mest intima, i vilken hon själv intervjuat 21 kvinnor i Sverige födda mellan 1927 och 1981. Kalmér menar att det sedan Hiterapporten ”har skapats en tystnad kring sexualitet och intimitet förutom den explicita exponeringen av den sexualiserade kroppen”. En tystnad som hon har velat råda bot på.

Resultatet är dessa 21 intervjuer – där kvinna efter kvinna ser tillbaka på sitt liv och sina erfarenheter, utifrån ett antal givna frågeställningar.

De är inte så jäkla fördömande, varken mot sig själva eller andra.

Sexdebut. Orgasm. Onani. Otrohet. Mens. Förspel. Fantasier. Barnafödande. Klimakteriet. Porr. Relationer. Kärlek. Njutning. Död. Begär. Raggning. Övergrepp. Och kroppen. Herregud kroppen.

Kvinnorna, som har olika bakgrund, klass, härkomst, religion och politisk åskådning är anonymiserade, deras namn och yrken fingerade – men inte åldern. Och åldern är ett stort plus här. Samtliga är nämligen minst 40 år gamla, den äldsta 94. De har med andra ord hunnit med ett och annat. Till exempel att komma fram till vad de gillar – och inte gillar. ”Bullshit time is over!” som någon säger. De talar utifrån erfarenhet. De är inte så jäkla fördömande, varken mot sig själva eller andra. De har gått på några nitar, de har upplevt kärlek, sorg, krig, sjukdom, gränslös kåthet. Och ett och annat klimax.

Varje intervju inleds med ett citat. Men jag tycker gott att varje person kunde ha introducerats med sin ålder, för att visa vilken plats i historien personen talar ifrån även om det ger sig efter ett tag. För det är ju hundra års skiftande sexualmoral vi talar om och under läsningen börjar berättelserna flyta ihop. Det kanske är meningen, men det blir också lite rörigt.

Oavsett är det skönt att slippa bilder. Här finns inte ens ett resting bitch face. Upp stiger i stället kvinnornas egna röster. Deras egna berättelser och bekännelser, med tystnader och skratt och intervjuaren som ett slags osynlig samtalspartner. Långsamt lirkas du in som läsare.

Flera gånger dyker min favoritmetafor upp: sex som mat. Äta bör man annars dör man.

Sex, ja. Som en kvinna så träffande säger: ”det finns en idé om hur man tycker att det ska vara och så är det inte så”. En kallar det för den allvarsamma leken, en annan verkar ha så jävla kul. Många talar om ömhet, närhet, intimitet – och kommunikation. Någon vill bli upptryckt mot väggen. En kvinna pratar sakligt om sitt 70-tal: ”Man låg med nån ibland och ibland var det skitdåligt, och det var inte mer med det.” Flera gånger dyker min favoritmetafor upp: sex som mat. Äta bör man annars dör man. Ibland är det inte konstigare än så.

En kvinna trodde att hon höll på att få en hjärtattack när hon fick sin första orgasm vid 35 års ålder. Sen gillade hon läget. Över huvud taget är beskrivningarna av orgasmer en fröjd. Det är allt ifrån snopna nysningar till religiösa uppenbarelser. En kvinna i 80-årsåldern onanerar aldrig men kommer i sömnen, länge och ljuvligt.

Flera kvinnor vill tala mer om hur sexualiteten förändras. Efter förlossningar, klimakteriet, krämpor, åldrande. Flera upplever ett uppsving i sexlivet efter 40. En kvinna blev mer ”pang på rödbetan” efter klimakteriet.

Många talar om munnen som en jämlik plats att mötas på. Med munnen är vi alla lika. Kopplingen till den tidiga barndomen, amningen och den orala fasen ligger inte långt bort.

Flera beskriver sin sexualitet som manlig om de är mer driftstyrda. ”Nu låter jag som en man, haha.” Man är manlig om man är aktiv, dominant. Om man fokuserar på sig själv och sin egen njutning. Om man inte infinner sig i den av kvinnor förväntade passiviteten. Fogligheten. För vissa en befrielse – för andra, not so much.

Detta sätter också fingret på hur våra könsroller kan vara förtryckande på ett samhälleligt plan, men upphetsande i en sexuell situation. Eller bara bedövande förutsägbara och fantasilösa. Samtycke, kommunikation och närvaro är – inte oväntat – viktigt för många.

Vissa kvinnor skäms för sina fantasier. Vissa låter dem vara vad de är. Att leva ut dem behöver inte vara ett självändamål. I tanken är du fri. Men jag förvånas ändå över bristen på experimentlusta.

Påtagligt många av de äldre kvinnorna gifte sig och skaffade barn med någon av sina första sexpartners, för det var så det skulle vara, och började njuta av sex först senare i livet, med en annan partner.

Men jag saknar queers. Jag saknar pervon. Jag saknar berättelser om abort.

Nu är ju inte den här boken en vetenskaplig studie och täcker ändå ett brett spektrum. Här finns hårt hållna prästdöttrar och kvinnor som brutit sig fria från hederskultur, överklasskvinnor, karriärister, lantisar, kulturkoftor. Kvinnor med massor av sexpartners och kvinnor som bara haft ett fåtal. Men i reflektionen kring vår sexualitet är vi alla lika. Sexlivet är något som angår oss.

Men jag saknar queers. Jag saknar pervon. Jag saknar berättelser om abort.

Så hur har vi det med sexualiteten i dag? ”Kanske är vi inte så fria som vi skulle vilja vara”, föreslår en kvinna i 80-årsåldern.

I ett samtal hösten 2021 får jag frågan: har inte feminismen spelat ut sin roll nu? Är inte Sverige jämställt redan? Den här boken är ett mycket nyanserat sätt att svara nej på den frågan.

Naket läser jag som ett diskussionsunderlag. Ren och skär sexualupplysning. Läsningen är trösterik och tillåtande. Den ger en känslan av att befinna sig på ett kallbadhus, en kropp bland andra kroppar. Hur man än ser ut, vad man än har upplevt är det okej. Det var alldeles för länge sedan nu.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln