Självhjälp för unga, arga högermän

Kristofer Andersson om alt-right-professorns 12 hajpade livsråd: Årets mest inflytelserika skrift

Kristofer Andersson

helskärm

Det här är personligt.

Var dag kämpar jag med att inte ge upp inför frestelsen att lägga ned det här med att skriva och gå all in för supa, knulla och travet i stället. Det är trots allt något jag gör med glädje. 

Framför mig har jag 2018 års mest inflytelserika skrift: Jordan B Petersons 12 livsregler: ett motgift mot kaos, ett självhjälpsprogram för unga män med behov av att ta sig i kragen.

Egentligen är 12 livsregler inte en politisk text. Ändå har den blivit just det. Inga konstigheter: Politik som vi kände den hänger redan och dinglar från en lyktstolpe i Finspång.

Tolv husmorstips (typ: ”uttryck dig med precision”, ”ljug inte” och ”klappa katter”) följs av flammande monologer där Peterson kopplar upp sig mot psykoanalysens fäder, världslitteraturen och Gamla testamentet för att leverera en sötsur kur: Livet är ett vidunder redo för förintelse, men Livet kan tämjas genom moralisk resning. 

Så har högern fått vad den trånat efter: ett akademiskt och intellektuellt genombrott på global nivå, med budskapet att själv är bäste dräng.

Likt en grubblande Cesar Millan röjer Peterson loss: Sträck på dig! Slösa inte bort ditt liv! Knarka inte! Sök sanningen! Det är inte meningen att du ska ha kul jämt! Anonyma Alkoholister brukar kalla det tough love. Det är en metod jag har svårt för, eftersom den lätt innebär att helt sjuka krav ställs på missbrukaren, samtidigt som den pennalistiska kravställaren själv seglar undan ansvar för återfall.

Neokonservativa och mansaktivister suktar efter Peterson, professor i klinisk psykologi vid University of Toronto, på grund av dennes metodiska angrepp på ”PK” och identitetspolitik. Men visst serverar han också ett delvis fungerande recept mot, om inte smärta så mot mental anarki – förutsatt att du är bara -lite lagom eljest. 

Patoset är av den högstämda sort som brukar få tonårskillar att svärma, för att sedan kopiera. Att läsa 12 livsregler påminner om att läsa valfritt nittiotalsfanzine om musik, minus Fredrik Strage.

En agitator kräver också sin fiende. Det är därför som Jordan B Peterson slår in sina tankar i radikala silkessnören. Han kallar Disneyfilmen Frost för propaganda (eftersom den lär ut att kvinnor klarar sig utan män) och han skojar inte när han skriver att förkvinnligandet av mannen ligger bakom nyfascismens frammarsch. 

Peterson plockar exempel med pincett – naturligtvis vet han om att merparten av populärkulturen inte på något sätt kan misstas för kulturmarxistisk propaganda. I själva verket uttrycks allt som står skrivet i ”12 livsregler” bättre i Christopher Nolans ”Batman Begins” från 2005:

”Om du förvandlar dig till något mer än bara än man, om du hänger dig till ett ideal – då blir du något helt nytt”, mässar till exempel ärkeskurken Ra’s al Ghul innan han förvandlar Bruce Wayne till Läderlappen. Eller för att citera betjänten Albert: ”Varför faller vi? För att vi ska lära oss att resa på oss igen.” Fräsiga fraser som kan klampa rätt in i 12 livsregler, utan att få en nipprig redaktör på halsen.

I sak är ingen av Petersons punkter/överskrifter märklig. Tvärtom: Det är fina råd för den som har huvudet på skaft, men som inte gillar måndagar. Inte heller är det särskilt ”problematiskt” att Peterson blivit alt-högerns posterpojke. Att identitärer, mouvance identitaire, är försynt nyfikna (Nordisk alternativhöger recenserade 12 livsregler med lätt besviket resultat: tre tyrrunor av fem!) är liksom inte Petersons fel.

Däremot är jag skitless på den här förment objektiva prylen han kör med: Trots att Peterson är en klassisk batongliberal som tycker att grabbar ska vara grabbar orerar han återkommande om att ideologier är läskiga. 

Likt många på högerflanken är han mån om att presentera sina värderingar som vetenskap.

Socialism: Aja baja! Poststrukturalism: dumt! Men voilà – i såret mellan ordning och kaos, finner vi stigen; den ”objektiva” vägen framåt. Där upphöjs egenintresse och åsikt till sanning. Där blir känsla till förnuft.

Men vad som sker, dagen då karaktärsdanande råd upphöjs till statskonst, är följande: Samhällsinstitutioner kastas på styckdisk. Att Peterson själv kritiserar nedmonteringen av till exempel mentalsjukhusen förändrar inte den saken. 

Petersons smädare har påpekat att anledningen till att unga män av i dag är förvirrade inte alls är Disneys fel. I stället menar de att de fördelar som vita västerländska män historiskt har åtnjutit har kommit att spridas ut till fler grupper, som till icke-vita och kvinnor. 

Således: Inget problem här – cirkulera!  

Men i sådana fall är det inte direkt främst Mr Burns som har tvingats att dela med sig. I stället ska de vars sång orkestern inte lirar – på grund av att de bor på fel plats, har fel dialekt eller fel (ingen) utbildning – bjucka på tårta. Försök trösta det knyttet med intersektionella analyser av global världspolitik.

Ett annat krux med 12 livsregler är att Petersons regelverk fodrar att mottagaren faktiskt är frisk – att den till exempel ännu inte utvecklat en beroendesjukdom, eller någon annan sorts ohälsa som växer i dåliga förutsättningars ogräs. 

Jordans sjätte livsråd – ”Ha ditt eget hus i ordning innan du kritiserar andras” – minner om ett citat av Gustave Flaubert: ”Var ordinär och vanlig i ditt liv, så att du kan vara våldsam och originell i ditt arbete.”

Jag älskar det citatet. 

Sällan lyckas jag leva upp till det. Få gör det. Sanningen är ju, att de flesta mår förfärligt. Själv har jag genom åren försökt döva det måendet med allt. Risken är hög att jag själv inte kommer ha torpet på plats när den här texten publiceras.

Och om jag – en rätt framgångsrik, begåvad och läcker ung man – slinter så starkt i mitt husbygge, hur jävla halt är det inte en bit längre ned på stegen?

Jordan B Peterson har skrivit en lättläst bok med bra tips för dig med lagom mycket existentiell ångest. Har du värre problem än så (kanske pundar du för mycket? Kanske spelar du bort allt du äger?) kommer det snart bli än svårare att få hjälp, när Petersons avkommor går från teori till praktik och skaffar sig äkta politisk makt. Snart finns det inte alls någon kvar, som bryr sig om djupet på din grav.