Bakfylla, stel trekant och bubbelgumsfärger

Moa Romanovas nya seriealbum fångar livet precis när det kan gå överstyr

Publicerad 2022-05-08

Moa Romanova är aktuell med serieromanen ”På glid”.

Insvept i en djävulsk bakfylla tar Moa flyget till USA för att träffa sina vänner Åsa och Lina. De utgör bandet Shitkid och ska göra några spelningar på musik-, film- och techindustrifestivalen South by southwest i Austin, Texas. Moas plan är att gå på konserter, koppla av och jobba lite. I stället utbryter ett intensivt festande som nästan tar kål på Moa, Åsa och deras vänskap. Och vänskapen, den är viktigare än allting annat.

Moa Romanovas nya, självbiografiska serieroman är ett slags fortsättning på den prisbelönta succén Alltid fucka upp. Där parafraserade hon titeln från Jens Lapidus Aldrig fucka upp. På glid för onekligen tankarna till Jack Kerouacs romantiska killklassiker På drift.


Visst vilar det en särskild romantik också över berättelsen om de tre cirka 25-åriga kompisarnas äventyr i Amerika – destruktivitetens, ångestens och den vilda partycirkusens romantik. Det är stela trekanter med jättesnygga amerikaner, smockor från arga punktjejer, besök på en skjutbana och en rodeo, massor av öl, en hel del droger och väldigt lite sömn.

Alltihop är storartat underhållande, fullt av pricksäkra iakttagelser om alltifrån olika sorters ”gamla punkgubbar” – Mattias Alkberg-typen vs Alexander Bard-typen – till livet som frilansande illustratör i instagram-ekonomin. Mycket humor, men en underström av sorg, till och med depression.

Moa hemsöks av en förlorad flicka från sin tonårstid, och Romanova tecknar in henne i handlingen tillsammans med Moas drömmar. Det ger en lätt surrealistisk känsla, eller kanske är det egentligen ett realistiskt djup – tankar, drömmar och känslor är ju en del av den mänskliga verkligheten likaväl som yttre händelser.


Estetiskt är det i vilket fall väldigt fint gjort. Romanovas distinkta stil, med bubbelgumsfärger och runda, stiliserade huvudpersoner, bildar en egen drömsk värld där gränsen mellan det inre och yttre flyter.

Som drama betraktat är På glid en ganska typisk utvecklingshistoria. På krönet av i sin vilda ungdom, när man är oerhört cool, inser man att det faktiskt håller på att gå överstyr. Det är dags att se demonerna i vitögat, ta sig själv i kragen och börja bygga något för framtiden. Det är en historia många, med vissa variationer, berättar om sig själva i efterhand.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.