Drastisk och träffsäker – men politiskt tunn

Anna Björklunds ”Kvinnomanualen” blir som bäst när jag läser den som en provtänkande podd

helskärm

Att läsa Kvinnomanualen känns som att scrolla runt på ett instagramkonto med glammigt filter. Först en ung storögd Anna Björklund som dricker bib-vin på golvet och lyssnar på kompisars utläggningar om patriarkatet. Bläddra vidare till en lite äldre och visare Anna Björklund som dricker champagnecocktail medan hon ammar. Är det förresten detta man kallar feelgood?

En ung kvinna från en välbemedlad familj ger sig ut i världen, möter prövningar och tappar nästan bort sig själv – men kommer på rätt köl tack vare sin goda kvinnliga karaktär, haffar drömprinsen, gifter sig och får barn. Slutet gott.

Anna Björklund slog igenom med Della Q, den nu nedlagda podden som ofta tas upp som exempel på en påstådd ung konservativ våg. I hennes självbiografiska essäsamling kommer prövningarna mycket riktigt från marknaden, mätbarheten och moderniteten. Samt manligheten. Och likhetsfeminismen. Framför allt den. Som tonåring fryser vår hjältinna nästan rumpan av sig i tighta skidbyxor på Mont Fort. Ett kvinnofientligt mode som är sexualliberalernas fel.

Kort därpå är hon farligt nära att bli styrelseproffs. Detta är tydligen också en vanlig kvinnofälla – att glida in på Handels, köpa en Louis Vuitton-necessär och flyga fram och tillbaka till Zürich. I fyrtioårsåldern är de här kvinnorna utbrända och medelmåttiga, förklarar Björklund. De har tjejsatsat på imitation och perfektion. Allt medan gubbarna lullar runt i ostrukna skjortor och tar verkliga risker. Kunde gått riktigt snett, alltså.

Sagan slutar dock uppbyggligt. Inte bara författaren själv, utan en hel generation unga kvinnor upptäcker vad de egentligen är bra på: att vara mammalediga, odla sticklingar och koka gröt, samt instagramma om detta. Vips, så kan de må bra, och tjäna lagom mycket pengar samtidigt. Och på modefronten? Ute: karriärhungriga pojkflickor i kostym. Inne: husmödrar i klänning. Dramat utspelar sig, som ni hör, på Östermalm.

Ack, vilken sommar som väntar på kultursidorna! Har vi otur kommer Kvinnomanualen, precis som Della Q, att besjungas till leda av konservativa debattörer. Antingen är man kristdemokrat, eller så vill man att fertila kvinnor ska tyna bort ensamma i skenet av ett Excel-ark med en take away-sallad i knät. Har vi riktig tur kommer någon att uppfatta det som Anna Björklund faktiskt sätter fingret på, nämligen en längtan att erkänna värden som är svåra att mäta, skala upp och effektivisera. Som möjligheten att jobba lite mindre för att få hänga med sina barn.

Hur som helst har jag det som bäst när jag inte läser Kvinnomanualen som en politisk analys. Jag ser den mer som en undersökning av själva känslan av att vara ung, sökande storstadskvinna. Lite som i en provtänkande podd. Referenserna till Bibeln och Virginia Woolf är mer som snabba associationer än försök att rota sig i litteraturhistorien.

Läser man boken så, har man rätt kul med Björklunds frustration över det jobbiga moderna samhället. Hon är skicklig på att hitta träffande bilder och drastiska formuleringar. Som när hon försvarar burkinis mot dumma franska liberaler som tror att demokratin hänger på kvinnors villighet att visa hud. Eller kapitlet om ätstörningar där hon spinner iväg om sin längtan efter att få vara en smal och vass jägar- och samlarkvinna i stället för en tjock, bofast bondfru.

Det enda som stör är de där feel good-aktiga upplösningarna. Själva manualen, om man så vill. Kolla, allt blev bra och nu vandrar jag runt här i min egensydda sidenkaftan, här målar jag golven själv och gör långkok. Författaren övergår från att betrakta världen till att framställa sig som en förebild som väljer sitt eget liv efter en koherent, genomtänkt uppsättning värderingar. Från förtrolig kompis till influencer. Kanske är Anna Björklund trots allt mer modern, mer marknadstillvänd, ja, mer en produkt av sin tid än hon vill medge.

Anna Björklund är krönikör i Aftonbladet, därför recenseras boken av Ida Ölmedal, kulturchef på Sydsvenskan och Helsingborgs dagblad.