Tidsresan - den äldsta urmänskliga fantasin

Publicerad 2016-06-08

Ragnar Strömberg hypnotiseras av Daniel Clowes grandiosa verk

Daniel Clowes slog igenom 1989 med den egna serietidningen "Eightball". Han har även Oscarnominerats för bästa manus, för filmen "Ghost World", som baserades på hans egen serieroman med samma titel. Foto: Guillaume Paumier

”Universum e fullt utav hål, ett jäkla hafsjobb, alltså”, säger ledaren för rövarbandet som stulit kartan över världsalltet från Gud i Terry Gilliams storverk Time bandits. Jag vet inte hur många gånger jag sett det ruckliga gänget slinka ut och in genom hålen i rumtidens malätna väv på sin vilda stöldturné, men så har jag också slukat berättelser om tidsresor ända sedan jag som sjuåring läste H G Wells Tidsmaskinen i Illustrerade Klassiker.

Den amerikanske serietecknaren Daniel Clowes Patience är ett konstnärligt högstående och suggestivt exempel på tidsresan som urmänsklig fantasi om att ta makten över ödet, över historien och ytterst över döden. Patience, som är Clowes avgjort mest narrativt komplexa och visuellt grandiosa grafiska roman, skiljer sig markant från tidigare storverk som exempelvis David Boring.

I stället för svartvit stränghet med hyperrealistisk detaljskärpa berättar Clowes här sin historia om brustna drömmar, mord, hämnd, misshandel och en allt uppslukande kärlek i flammande technicolor. Vi möter berättarjaget Jack och hans älskade Patience 2012, samma dag som hon berättar att hon är med barn. När Jack kommer hem från jobbet – som är oändligt mycket risigare än det han lurat i Patience – hittar han henne död. Han blir misstänkt och även fälld för mordet, men släpps fri efter en tid.

Vi återser Jack 2029, åldrad och sönderfrätt av sökandet efter Patiences mördare. Med den traditionella noir-premissen som berättelsens bultande mörka hjärta, låter Clowes sin luggslitne, självföraktande antihjälte möta en kuf, den smällfete Bernie som berättar att han utvecklat en metod för att resa i tiden.

Jack, som aldrig riktigt lär sig tekniken vilket får katastrofala följder, hamnar först i 2006 där han söker upp sin huvudmisstänkte, Patiences brutale pojkvän, med mord i sinnet. Men Jack upptäcker också att den olyckliga tonåringen Patience, fast i småstadshålan med sin dysfunktionella familj, levt en lögn.

Ett misstag med ”tidssoppan” han injicerar, som ger honom fasansfulla hallucinationer, gör att han hamnar i 1985 och ställs inför valet att strypa mördaren bokstavligen i vaggan. Detta moraliska dilemma utlöser ett händelseförlopp som Clowes orkestrerar med lika vulkanisk som disciplinerad fantasi.

I kombination med visuell suggestion, spänstig dialog och blixtrande intelligent inre monolog, gör den sofistikerade berättartekniken med ledtrådar som läggs ut på de första sidorna och vars innebörder uppdagas på de allra sista, Patience till en hypnotisk bladvändare.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.