Ilska och klasshat i gigarbetarbranschen

Tommy Sundvalls seriealbum bär spår av fanzine-kulturens form

Publicerad 2022-02-02

Tommy Sundvall (född 1988) medverkar regelbundet i tidskrifterna Brand och Det grymma svärdet. Delar av hans debut ”På äventyr i senkapitalismen” har publicerats som följetong i tidningen Arbetaren.

Elsparkcyklarna som så kärlekslöst ligger omkullkastade på storstädernas gator har de senaste åren fått representera nästan allt som är fel och kul. Snabba kickar, enkelhet före kvalitet, ansiktslösa företag med luddiga avtal, dåliga samveten som ger vika för ekonomi, samt lågavlönade gigarbetare som får städa upp när festen är slut.

Det är smart av Tommy Sundvall att börja där – med de panka vännerna Morris, John och Hunter som inbillar sig att det finns snabba cash i att samla in Voi:s och ladda dem. Sedan följer en rad upptåg, alltid med motivet att göra sig en hacka. De gräver gravar, försöker skapa ett fackförbund och drogar sin chef med fentanyl. Avsikterna är (oftast) välmenande, samtidigt som Sundvall har den goda smaken att göra trion sådär valhänta som bara unga män med vänstervärderingar som de inte riktigt kan backa upp i praktiken, kan vara. A-kassa har de ingen koll på. Weed röks.


Fackförbundets första möte verkar till en början få oväntat stor uppslutning, tills de inser att alla som kommit dit tror att ”Dödgrävarunionen” är en ny konsertlokal. ”Dom är typ 20 astaggade svartrockare som tror vi ska starta en klubb”, säger Hunter.

Risken finns att jag nu låter både dum och gammal, men boken är tecknad så pass skissartat att det stundtals är svårt att uppfatta vad som egentligen händer, eller att för den delen hålla isär karaktärerna. Morris, John och Hunter blir medel för att driva de novelliknande historierna framåt snarare än personer att lära känna.

Det är på sätt och vis synd, och samtidigt i linje både med den förgängliga fanzine-kulturen som Sundvall kommer från, och den höga produktionstakt han håller. På äventyr i senkapitalismen markerar debuten i bokform, men han har sedan länge medverkat i mängder av tidskrifter, som Brand och Det grymma svärdet.


Nog finns en ilska och ett ofta fullt synligt klasshat i de fyra berättelserna. Karaktärerna kan utan betänkligheter önska livet ur alla som beställer hemlevererade produkter som ingen egentligen har behov av. Dock önskar jag att Sundvall hade gått ännu längre, vilket kanske är paradoxalt med tanke på att ett extraknäck på en Finlandsfärja slutar med att de råkar få en oskyldig Jack Vegas-spelare mördad.

Det är dessvärre för pratigt mellan sådana crescendon. Inte heller är det komiska punchlines som driver texten framåt. Man småler snarare än skrattar. Inget fel med det egentligen. Men när till exempel Anders Teglunds Cykelbudet faktiskt har vidgat horisonten för inifrånskildringar av gigekonomin, finns tillfällen att skapa en diskussion som inte är lika lättförglömlig som denna.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln