Romaner

Hårdkokt hopplöshet ger romanen aktualitet

Jens Rehns klassiska debutroman ”Inget i sikte” kommer äntligen på svenska

Av: 

Sven Anders Johansson

Jens Rehn är pseudonym för Otto Jens Luther (1918–1983) som var ubåtsofficer under andra världskriget.
Jens Rehn är pseudonym för Otto Jens Luther (1918–1983) som var ubåtsofficer under andra världskriget.

BOKRECENSIONER

Det är krig och två fiender ligger och dör i en gummibåt ute på Atlanten. De har några cigaretter och en flaska whisky att dela på – ställda inför det alltmer oåterkalleliga ödet är det väl precis vad man behöver.

Ungefär så klassiskt hårdkokt är den tyske författaren Jens Rehns bok Inget i sikte (1954). ”’Den som bara vet lite grand om medicin, vet redan för mycket’, sa den enarmade.” Den sortens meningar fyller sidorna. Det slår nästan över i det parodiska, men bara nästan.

Rehn, som egentligen hette Otto Jens Luther (1918–1983), var ubåtsofficer under andra världskriget och satt fyra år i fångenskap hos de allierade. Debutromanen gjorde honom beryktad. Först nu kommer den ut i fin översättning av Per Holmer.


”Vad ska man med tankar och idéer till?” frågar sig en av männen vid ett tillfälle. Han är tysk och kallas kort och gott ”den andre”, trots att han är romanens huvudperson. Ja, vad tjänar något till överhuvudtaget när slutet närmar sig? Att en är tysk och en amerikan – kriget i koncentrat – är plötsligt betydelselöst. ”Jag orkar inte bry mig om någon handling eller dramatik i litteratörers eller andra levnadskonstnärers mening” fortsätter han för sig själv, i en roman vars dramatik är så stark just för att den är minimal.

Till en början hoppas de båda figurerna på att någon ska komma till undsättning, men både de och läsaren inser snart att det nog inte finns någon räddning. Godot kommer inte här heller. Underligt nog är det denna kärva hopplöshet som gör boken så läsbar, rent av aktuell. Det ligger nära till hands att tänka på kärnvapenhotet eller den globala uppvärmningen, men giltigheten är större än så. Titelns ”inget” är ju, när allt kommer omkring, en ofrånkomlig realitet för alla, även om vi har förlorat det ur sikte. Så vad ska vi med tankar och idéer till?


Det finns som bekant gott om böcker och filmer som varnar för undergången. Eller som, i de mer peppande versionerna, förklarar att vi måste ”ställa om”, ”rädda klimatet” och liknande. Jag tänker att de borde läsa Rehns roman, i synnerhet slutet. Döden har redan ägt rum. (Fast det gör den väl hela tiden?) Inte bara gränsen mellan levande och dött har upplösts, utan också gränserna mellan olika personer, mellan närvaro och minne, det språkliga och det språklösa.

Är allt slut då? ”Nästa morgon gick solen upp, som den haft för vana sedan urminnes tider, och svedde det blickstilla havet med hela sin samlade styrka. Under dagen lägrade sig ett tunt dis över horisonten.” Sensmoral: vad betyder människolivet? Ur solens och havets och delfinernas perspektiv: inte mycket. Allt fortsätter. Klimatet klarar sig. Som människa får man njuta av cigaretterna medan man kan.

ANNONS

Prova Nextory gratis i 30 dagar - marknadens största utbud av E-böcker och ljudböcker!

Extern länk från Nextory

Gå till Kampanjen

Publisert:

LÄS VIDARE

Stanken sprider sig bland de murkna husen

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Romaner

Andra världskriget