Erdogan om Erdogans förtryck
Torsten Kälvemark om en stark essäsamling
Publicerad 2017-11-11
Under drygt fyra månader hösten 2016 satt Aslı Erdogan häktad. Brottet var hennes skrivande. För den turkiska regering som på löpande band fängslar oliktänkande har orden sprängkraft. Den journalist eller författare som tar upp fel ämnen eller använder förbjudna ord kan anklagas för terrorism och landsförräderi.
Att bli publicerad i fel sammanhang är också riskabelt. Aslı Erdogan var kolumnist i Özgür Gündem, en tidning som intensivt följt kampen mellan den turkiska staten och den kurdiska minoriteten och med många kurdiska läsare. Den stängdes ner under det allmänna förtrycket efter den misslyckade militärkuppen i juli 2016. Flera av medarbetarna arresterades, anklagade för samarbete med ”terrorister”.
Titeln till den här boken är lånad från en dikt av den grekiske Nobelpristagaren Giorgos Seferis, en mörk skildring av ett besinningslöst våld som slutar i den absoluta tystnaden. Den återges också i en av hennes krönikor där den turkiska arméns övergrepp mot civilbefolkningen i staden Cizre finns i bakgrunden, ett förmodat krigsbrott som hon flera gånger återvänder till.
Det är en del av dessa skarpa krönikor som bildar bokens innehåll. Texterna kan växla från det vardagliga till det storpolitiska. Ofta är det troheten mot sanningen och plikten att inte tiga som står i centrum: ”Jag vill inte vara en medbrottsling. Jag vill inte bli medskyldig … Jag vill inte vara delaktig i mord på människor, eller mord på ord, mord på sanningen.”
Även om de flesta krönikorna handlar om läget i Turkiet stannar Aslı Erdogan inte där. Hon rör vid andra konflikthärdar: Syrien, Afghanistan och Palestina. Hon återkommer till folkmordet på armenierna, det ämne som är förbjudet att ta upp eftersom det kan såra den turkiska nationella stoltheten. Hennes frågor går ofta rakt på sak: ”Har du någonsin väntat på en människa utan att veta vad som hänt honom eller henne? Har du någonsin haft en son som mördats?”
Just nu befinner hon sig utomlands i avvaktan på en slutlig rättegång. Om hon kan återvända till sitt hemland vet ingen. Men hennes texter om förtryck och om plikten mot sanningen sprids över världen. Det är ord som ingen kan tysta. Hennes bok skriver in sig i de senaste hundra årens internationella bibliotek av stor och bestående dissidentlitteratur.