Bokens godhet förlåter alla brister
Inga-Lina Lindqvist: Fredrik Backmans uppföljare bryr sig inte om finliret
Publicerad 2017-08-18
Gott och ont är inte längre filosofiska zombies. De har kött på benen och ockuperar våra kroppar. Inte nog med det. Vi har opinionsbildare som gör allt för att överbevisa oss om att godhet i själva verket är ondska.
Fredrik Backman fortsätter att undersöka hatets mekanik i ”Vi mot er”, andra delen i serien om den fiktiva orten Björnstad där ishockey är större än livet.
Handlingen är förlagd till tiden direkt efter den våldsamma upplösningen i första delen. Bristen på distans är till romanens nackdel. Att skriva postdramatiskt kräver undertext och finlir. Men Backman är motståndare till finlir. Han förklarar precis allt. För säkerhets skull två gånger. Pucken ska liksom in i mål.
Människorna i Björnstad kan inte öppna munnen utan att fälla en aforism. De umgås med varandra medelst visdomsord och strör djupsinnigheter omkring sig om de så bara ska beställa en tallrik potatis.
Och – snart ska jag sluta gnälla – Björnstads mörka hjärta, ishockeyhoppet Kevin, är borta från planen i ”Vi mot er”, vilket gör att romanen inte hittar sin tyngdpunkt lika självklart som i föregångaren. Vilset fladdrar blicken -mellan karaktärerna och har svårt att få fäste. Men till slut borrar romanen tillräckligt djupt ner för smärtan ska strömma.
Det är Gruppen allt handlar om.
Gruppen kommer i svarta likadana jackor. De är våldsamma och sprider fruktan. Ståplatsläktaren i ishallen är deras. De skanderar ”vi står upp när ni står upp” på matcherna och sätter yxor i folks bilar när något inte passar.
Backman vänder dessa råa killar ut och in och blottar deras mjuka blödande inre. Våldet är följden av sociala orättvisor och de som bestämmer bryr sig inte. Politiker manipulerar för att få feta poster och myndigheter är osynliga. Våld och ishockey är det enda som är på riktigt.
Backman anser dock inte att hederliga svenskar är förrådda av överheten och borde beväpna sig. På samma sätt som i ”Björnstad” erbjuder han feministiska alternativ. Hockeylagets framtid avgörs av en kvinnlig tränare som vägrar bli särbehandlad och av en manlig spelare som tvingas stå för vem han är men får kraft att stå emot hatet.
”Vi mot er” är en roman som jag förlåter alla brister, ty den visar stor godhet.
