En kärlek mitt emellan fantasi och verklighet

Göran Greiders bok är målande, engagerande, bildande – men som roman något ojämn

Publicerad 2020-09-16

Göran Greider gör roman av den fängslande kärlekshistorien mellan poeten Dan Andersson (till höger) och studentskan Märta Larsson.

Det är tjugo år sedan Joyce Carol Oates gav ut sin mastodontroman Blonde, och allt oftare kommer jag att tänka på den. Att påstå att Oates, med sin roman om Marilyn Monroes liv, ensam öppnade dammluckorna är felaktigt, men att boken haft betydelse för de många romaner byggda på verkliga människors liv som vi sett sedan dess, är nog ingen överdrift. Blonde är ett storverk, ingen tvekan om att den varit inspirerande – om än inte alltid stilbildande.

Under läsningen av Göran Greiders dokumentärroman om diktaren Dan Andersson och hans kärleksförhållande med Märta Larsson, Hon vars hjärta var som mitt, poppar Oates Blonde upp. Som en kontrast. Det som utmärker Oates roman, och som gjorde den till en sådan succé, är att den trots sin researchtyngd är så fri i gestaltningen. Fantasi och verklighet vävs ihop till dess att de inte går att skilja åt, allt som återstår är det skönlitterära verket. Det är, på sätt och vis, hämningslöst. Och det måste kanske en sådan roman vara, för att inte bli ohjälpligt hängande mellan fantasi och biografi.

Hon vars hjärta var som mitt hänger bitvis där och dinglar, som om Greider inte riktigt vet på vilken fot han ska stå. I sin efterskrift påpekar han också att berättelsen om Dan och Märta från början var tänkt att bli en ”ordinär fackbok”, men att fantasin trängde sig på. Fantasi och gestaltning är nu inget hinder för en biografisk bok så länge författaren kör med öppna kort, och bitvis undrar jag om inte Hon vars hjärta var som mitt hade passat bättre som just ett biografisyskon till Greiders stora biografi över Dan Andersson från 2008. Det hade kunnat bli en extraordinär fackbok.


Kärlekshistorien mellan den utfattige diktaren Andersson och den unga studentskan Larsson från Östermalm – som möts på folkhögskolan i Brunnsvik – är fängslande. Både för de klassiska hinder som står i vägen för deras kärlek (pengar, missnöjet från Märtas familj), och för det Sverige under första världskriget som utgör fond för deras tid tillsammans. Mycket om denna kärlekshistoria som lämnat distinkta spår i Anderssons diktning är okänt, men Greider har ett ymnighetshorn av Dan Andersson-kunskap att ösa ur. Det är målande, engagerande, bildande.

Som roman betraktad är den något ojämnare. Inledningsvis hörs författarens debattröst alltför tydligt, Märta och Dan blir ett slags greiderska buktalardockor, men efterhand träder de fram som litterära gestalter i egen rätt. I sådana stunder blir de verkliga förlagorna sekundära och berättelsen huvudsak, och det är väl ändå poängen när liv ska bli fiktion?


Romaner med dokumentära drag kommer nu ut i en strid ström, vare sig de handlar om den egna familjen (som Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och Elisabeth Åsbrinks Övergivenheten) eller om historiska personer (som Agneta Pleijels Dubbelporträtt), och det är väl en smula orättvist att ställa Greider mot just Oates. Hans författarskap har ett intimare släktskap med till exempel Aino Trosell eller varför inte Anita Salomonsson, som i verk efter verk gestaltat västerbottniska, historiska livsöden i romanform. Romaner som hur nyfiken man än blir på verkligheten bakom, först som sist är just romaner.

Om inte Göran Greider så lojalt plöjt i redovisningspliktens fåra, om han tagit sig lite större friheter och lite mindre hänsyn, hade Hon vars hjärta var som mitt kunnat bli en sådan roman. Nu står den där och vacklar mellan genrerna, rik på värme och bildning, men en smula osäker på sin identitet.


Göran Greider medverkar på Aftonbladets kultursidor, därför recenseras hans bok av Therese Eriksson, kritiker i Svenska Dagbladet

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.