Rasismen är inflätad i amerikansk demokrati

Martin Gelins ”Den vita stormen” skildrar en nation som hotas uppifrån

Publicerad 2022-11-07

Martin Gelin har arbetat som journalist i USA sedan 2001. Han har skrivit flera reportageböcker och augustprisnominerades för både ”Den amerikanska högern” (2012) och ”Internet är trasigt – Silicon Valley och demokratins kris” (2018), som skrevs tillsammans med Karin Pettersson. Nu är han aktuell med ”Den vita stormen: Rasismens historia och USA:s fall”.

Nej, den mobb som stormade kongressen i Washington i januari 2021 bestod inte av de människor som Hillary Clinton kallade ”deplorables” – de ömkansvärda. Slagskämparna vid Kapitolium var inga lågutbildade arbetslösa från rostbältet. De allra flesta var villaägare med manschettyrken – läkare, arkitekter, ingenjörer. Många var egenföretagare som kunde ge sig själva ledigt från jobbet. En grupp fastighetsmäklare från Dallas flög till Washington i ett hyrt privatplan. Mindre än femton procent av ockupanterna var organiserade högerextremister

Detta enligt DN:s USA-reporter Martin Gelin. I sin nya bok Den vita stormen – rasismens historia och USA:s fall undersöker han vad fyrahundra år av slaveri och utplundring har gjort med USA. Det är välunderbyggd, ofta plågsam läsning.


Gelin menar att europeiska – och även amerikanska – journalister ger en falsk bild av den amerikanska arbetarklassen. Den består inte av axelbreda opioidmissbrukande gruvarbetare som röstar på Trump. De som sliter hund för låga löner är för det mesta svarta butiksbiträden och latinamerikanska städerskor som inte röstar alls.

Stormtrupperna från Kapitolium och Martin Gelin är överens om en sak: Demokratin i USA är akut hotad. Men Gelin ser hotet – den ”vita stormen” i bokens titel – komma uppifrån. Maktövertagandet kommer inte att ske genom inbördeskrig på gatorna utan genom beslut i domstolarna och de parlamentariska församlingarna. Nedmonteringen av demokratin pågår redan i republikanska delstater där gränserna mellan valkretsarna ritas om för att göra det svårare att rösta. Opolitiska byråkrater ersätts med lojala partigängare.

Enligt Gelin är rasismen en lika grundläggande del av den amerikanska nationens historia som pilgrimsfäderna och oavhängighetsförklaringen. Thomas Jefferson, som formulerade den berömda satsen att alla människor är skapade lika, var samtidigt själv slavägare, liksom George Washington. Gelin går noggrant igenom det utdragna folkmordet på ursprungsinvånarna, slaveriet, förtrycket av kineserna, deportationen av japanerna, den privatiserade fångvården, historieförfalskningen som döljer århundraden av pogromer och mord. Det är kunskapsrikt, det är viktigt, det är skakande läsning – även om Gelins behov av att på varje sida i boken markera sin rättmätiga vrede över sakernas tillstånd tynger framställningen en smula.


Rastänkande och rasism genomsyrar alltså hela det amerikanska samhället, liksom naturligt nog också motståndet mot rasism. Det är ingen okomplicerad historia – krocken mellan svart och vit musik i USA har till exempel gjort hela världen till en bättre plats att leva på. Det ensidiga och öppna förtrycket har en annan sida: hat och rädsla blandas med nyfikenhet och attraktion. När Thomas Jefferson inte var upptagen med att låta piska slavar och formulera revolutionerande sanningar gjorde han minst fem barn med slavinnan Sally Hemings (barnen frigav han på sin dödsbädd, däremot inte deras mor).

Fokus på rasismen gör ibland boken lite entonig: Finns det inte mer att säga om H L Mencken än att han var antisemit? Var det gangstarapens genombrott som ledde till den mest dramatiska minskningen av brottslighet i USA:s historia? Planerades verkligen den monotona Krikelinvärlden i villaförorterna uteslutande för att den vita befolkningen skulle slippa få nya svarta grannar?


Inflätad i rasismen i USA lever den djupa, ursprungligen religiöst motiverade övertygelsen om att Skaparen belönar de rika för att de är moraliskt överlägsna medan de fattiga är fattiga för att de är dumma och lata.

Jag kommer att tänka på en insändare jag läste för många år sedan i Miami Herald. I likhet med ockupanterna i Washington var författaren – säkert republikan – övertygad om att ett inbördeskrig i USA var oundvikligt. Det var emellertid inget att oroa sig för. Hans sida skulle vinna, så länge de amerikaner som trodde att de kunde bli rika var flera än de som insåg att de skulle förbli fattiga.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.