Något i hästväg av groteskerier
Magnus Ringgren läser två verk av Björn Rasmussen
Uppdaterad 2017-09-04 | Publicerad 2017-09-03
”De stora döda djuren i hennes armar, det aborterade fölet, de halshuggna kycklingarna” och så vidare. Det är ingen hejd på de lantliga groteskerierna i Björn Rasmussens kompakta lilla debutroman Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen. Den kom på danska 2011.
Det självbiografiska är självklart och alldeles genomskinligt. Björn är i mitten av tonåren och växer upp på en hästgård på Jylland. Han hamnar i ett sadomasochistiskt kontrakt med sin ridlärare. Det har uppenbarligen blivit en del grundläggande fel i den existentiella geometrin i hans liv, och killen måste fixa stadga i världen, ju jävligare desto stadigare. Det lugnar dock ner sig lite senare i livet då Björn faktiskt gifter sig med den återfunne ridläraren. En del missbruk och familjetrauman stannar dock kvar.
Författaren tycks mena att eftersom bögar inte är som andra måste de skita ner sig för att göra utanförskapet tydligare och vackrare. Men vackert blir det inte. Det blir bara det avantgardistiska snuskets sedvanliga konventioner.
Romanen är mycket slarvigt översatt. Danskan skiner igenom så att det sticker i läsglasögonen. Om förlaget hade jobbat lite hade boken kunnat räddas. Men trots sina poetiska kvaliteter faller den tungt. Att den fått ett och annat internationellt pris spelar ingen roll; nåt svenskt översättningspris blir det inte. Läs på danska i stället!
Tolkningen av diktboken Ming är betydligt bättre. (Men det borde stå ”kolonistuga” i stället för ”kolonilott”.) Stoff och attityder känns igen från romanen, men författaren har stannat för en utsiktspunkt över livet – strax före bröllopet.
Texten rör sig vilt och lyriskt i tomheten strax före denna övergångsrit. Det finns en fast punkt för poesin att landa på, att återigen flyga ut från i jakt över minnesvärlden. I vissa stycken blir det ett slags parafras på amerikansk undergroundpoesi. Jag tycker mig också ana Lars Noréns gamla skugga bland ordmassorna, 60- och 70-talens Norén.
