Ömsint gratisätande på andras liv och död
Effektiv poesi när Isak Sundström saxar ur Familjesidornas minnesord
Publicerad 2023-03-01
Med en bra idé är halva jobbet gjort, som man säger. Isak Sundström, författare och musiker, har knåpat ihop en diktsamling av autentiska men anonymiserade minnesrunor, styckade och utpytsade på boksidan enligt följande:
”Han utnämndes / till kommendör och avgick / med pension / några år senare // Han hade förmågan / att föra utvecklingen framåt / och medverkade även / i framtagning / av ett antal publikationer / om torpedvapnets / utveckling // I två decennier / var han ordförande i / Bålsta båtklubb // Med lågmäld auktoritet / drev han klubbens sak / framåt”
En invändning mot Sundströms idé skulle förstås kunna vara att den redan i sig är ganska gjord. Ovanstående readymade hade till exempel suttit som en smäck i Leif Nyléns och Björn Håkansons konkretistiska antologi Nya linjer från 1966, i glappet mellan Göran Palm och Erik Beckman.
Här finns dock mycket att glädjas åt ändå, och särskilt fäster jag mig vid bokens kortare stycken som visar vilken potential som ryms även i den mest formella svenska:
”Han sålde bokföringsprogram. Sommaren tillbringade han / gärna på badstränder då han älskade att simma i havet.”
Rena kärnklyvningen, enligt min mening, och en hel liten roman på bara två rader. Eller ta följande halvskumma syftning, en av bokens många enradingar:
”Hennes stora hobby var Sveriges historia.”
Jag förstår ju vad som menas, men sentensen tycks mig ändå ruva på en semantisk avgrund vid nog att svälja oss alla. Familjesidornas minnesord är oftast skrivna av amatörer tyngda av stundens allvar, av arbetskamrater eller föreningsvänner till den avlidna, och resultatet tenderar att bli en svada så full av schabloner att den kan te sig som ett infamt kodspråk:
”Hans livsglädje lämnade sällan omgivningen oberörd” (en jobbig jävel).
”Tomrummet hon lämnar efter sig är överväldigande” (hon var rundlagd).
Sundström är inte sen att stoppa sådant på fickan, och med visst fog skulle man kunna likna honom vid en sådan där typ som snikar sig in på minnesstunder för att gratisäta. Dock, vill jag understryka, omfattar han sitt stöldgods med ömsintheten hos ”en engagerad, kompetent och omtänksam kollega”.
Vi är många som berörts i djupet av våra hjärtan är på det hela taget en fin liten bok om livets korthet och språkets evinnerliga tillkortakommande, att ställa i hyllan mellan Edgar Lee Masters Spoon River Anthology och valfri årgång av uppslagsverket ”Vem är vem?”.
