Jägaren blir fångad av sitt byte – vargen

”Löpa varg” är en slags jaktens komma ut-berättelse där allt måste omvärderas

Publicerad 2021-08-27

Kerstin Ekman (f. −33), aktuell med ”Löpa varg”.

Ibland ser jag som i en vision naturens litterära skyddsänglar breda ut sina vingar över olika delar av Sveriges karta. Sara Lidman över Västerbotten, Birgitta Lillpers över Dalarna och Kerstin Ekman över Jämtland, Hälsingland och Roslagen.

Dessa författare har en kunskap som bara går att förvärva genom att i åratal ströva över ängar, mossor och knot. Observera det liv som pågår – och inse hur lätt betingelserna rycks undan. Skogsmän eller jägare kan ha liknande kunskap, men där dessa i regel kanaliserar den till ekonomiska eller statusmässiga bravader, omvandlar skyddsänglarna sin kunskap till texter som smittar läsaren med ödmjukhet.

Här förmedlas ett seende som inte återför allt till mänskliga intressen, utan uppmärksamt öppnar sig för andra varelsers sätt att vara i världen

Det handlar om ett ekopoetiskt och zoopoetiskt skrivande, om än ofta i romanform. Här förmedlas ett seende som inte återför allt till mänskliga intressen, utan uppmärksamt öppnar sig för andra varelsers sätt att vara i världen. Träd, örter, får, renar, vargar. Och vår samexistens med dessa.

Kerstin Ekman har nu skrivit Löpa varg som handlar om en skogsbrukare och jägare som tänker om. Denne Ulf (ett talande namn) har jagat sedan barnsben och avverkat stora skogsarealer utan hänsyn till mångfalden. 

Vändpunkten kommer den dag han fyller 70 och siktar en varg från sin lilla husvagn i skogskanten, medan hustrun förbereder kalas hemma i huset. Han verkligen ser vargen, långt skarpare än kikarens upplösning medger. Och upplevelsen kommer sedan tillbaka i flashbacks med stark sinnlighet. Han känner med Högben, som han kallar vargen – känner i sin egen kropp att djuret måste få överleva varghatet i byn och jaktlaget.

Vargupplevelsen är så underlig att Ulf inte ens kan tala med sin fru, som annars verkar förstå det mesta. Deras tvåsamhet är vackert skildrad: en varm ström trots klassiska positioner: han är tystlåten, hon social och pysslig.

Mannens och vargens utsatta kroppar är i synk. Han löper varg.

Mannens ifrågasättande av sina livsval blir också en reflektion kring minne och skrift. Redan jaktdagböckerna han fört genom åren är så selektiva, torftiga på liv. Han förkovrar sig nu i Turgenjevs jaktskildringar och Brehms Djurens värld (jag ser författarens läsarbete sätta avtryck) och börjar reta sig på det mänskliga översitteriet. Romanen liknar i stycken en sorts komma ut-skildring där en ny identitet formas och allt måste omvärderas.

När kärlkrampen sätter in hemsöks Ulf av de djur han dödat. Vassa är hornen. Hans hjärtsjukdom jagar honom, i takt med att hans forna jaktkamrater (olagligt) är vargen på spåren. Mannens och vargens utsatta kroppar är i synk. Han löper varg.

Jag tänker tillbaka på Ekmans tidigare romaner. I den storslagna trilogin Vargskinnet (från tidigt 2000-tal) ingår vargen i en mångskiktad maktväv: inte minst träder kriget mellan de renägande samerna och vargen fram som en komplex kamp mellan två utrotningshotade släkten. I romanen Hunden (2012) – en av mina starkaste zoopoetiska läsupplevelser – skildras en förvildad hunds perceptionsvärld med en lyhördhet som knappt borde vara möjlig.

Löpa varg lutar sig mot dessa tidigare skriverfarenheter, men romanen har en tydligare riktning och retorik. Den är dessutom spännande (Ekmans deckarådra!). Kunde vara skriven för formbara unga vuxna eller kanske just för skogs- och jägarfolk som vacklar på gränsen till insikt och behöver en koncis knuff. 

Slutet, där Ulf väljer att skydda en vän som begått jaktbrott, gäckar dock enkelheten. Det kanske är meningen: att väcka frågan om detta är ett läkande slut eller ej? Är det sunt att mannen till sist återupprättar sin lojalitet med det mänskliga? Att han agerar förlåtande?

Jag lämnas som läsare att utforska mitt eget varglöpande: Nej.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.