Revolutionens hjärnor in på livet
Publicerad 2016-04-15
Elise Karlsson längtar redan efter nästa del i Hilary Mantels trilogi
De har lovande framtidsutsikter. Camille Desmoulins. Georges Jacques Danton. Maximilien de Robespierre. Även om det Frankrike där de växer upp präglas av strikta klasshierarkier och starka adelsprivilegier. För borgarklassen är på uppgång, inte minst de advokater som adeln behöver för att behålla sina tillgångar. Advokater är också vad de blir alla tre. Som läsare speglar vi oss i dem – blir dem. Först frivilligt och sedan under stigande oro när vi märker vilka de håller på att bli, vad som kommer att hända med dem.
I Hilary Mantels stora berättelse om den franska revolutionen framstår den i allra högsta grad som en advokaternas revolution. Det är de som har allt att vinna på att vända upp och ned på den kända ordningen och skapa en ny, där de själva styr.
Precis som i sina hyllade böcker om Thomas Cromwell rör sig Mantel här med häpnadsväckande lätthet genom förflutna tiders gemak och på dess gator. Hon är hemtam i historien, kanske för att hon så tydligt ser dess närvaro i våra nutida liv.
Mantels speciella sätt att skriva historia har också att göra med att hon på något plan är en mystiker. Långt innan revolutionen ges man föraningar om vad som ska hända. Camille Desmoulins upplever det som om han redan på något djupare plan känner de människor som han föses samman med under sommaren 1789.
Det skulle ha varit enkelt för Mantel att göra Robespierre till berättelsens centrum. Den omutbare vars rigida syn på rättvisa först är en tillgång och sedan livsfarlig. Men genom att teckna tre öden som både är nära varandra till ursprung och samtidigt på oerhört avstånd från varandra vad gäller personlighet, lyckas hon säga något desto mer komplext om personlighetens roll i historien. Hon ställer också deras betydelse i skeendet mot andra avgörande faktorer. Det skenande priset på bröd. Svälten ute i landet som leder till folkströmmar till Paris. Andra grenar av kungafamiljen som ser sin chans att manipulera ut en svag kung och drottning.
Berättelsen skrev Mantel redan på 1970-talet, men den publicerades först 1992. Då i en gigantisk volym under titeln A place of greater safety. När den nu utkommer i svensk översättning är romanen uppdelad i tre delar. Denna första del, Frihet, präglas såklart av hopp. Trots att det hoppet ska krossas i de kommande delarna längtar jag efter dem. Så förrädiskt välskrivna är Mantels berättelser, i lika hög grad här som i Cromwellböckerna, att man gärna följer henne in i historiens mörkaste korridorer.
