En smocka i magen om ett liv utan pengar

Freddot Carlsson Andersson skildrar nutidens fattigdom – inte längre en samhällsfråga

Publicerad 2022-01-25

Freddot Carlsson Andersson (född 1972) utkommer med boken ”B-laget. Rapport från ett utanförskap”. ”En klart flammande brandfackla till bok för alla att läsa”, skriver Malin Krutmeijer sin recension.

De inledande meningarna är en smocka i magen. ”Jag är fyrtionio år och jag kan inte försörja mig. Månad efter månad ligger jag på gränsen till existensminimun, under eller precis över.”

Det är ju skräcken, avgrunden, och den har författaren och journalisten Freddot Carlsson Andersson alltså fallit ner i. Den som befinner sig där har en enda fråga riktad till sig: Varför? Det är underförstått att den som är fattig måste ha misslyckats på något sätt.


Som Carlsson Andersson insiktsfullt skriver i B-laget. Rapport från ett utanförskap så gillar vi att prata om fattigdomen förr i tiden. Tänk som de hade det, säger vi, och tänk så mycket bättre vi har det nu, tack vare välfärdsreformer och andra samhällsförbättringar.

Fattigdomen betraktas som en given del av den gamla onda tiden. Den var kollektiv och ingen enskild människas fel. I dag svär fattigdom så starkt mot en ideologisk bild av vårt samhälle som jämlikt och meritokratiskt, att den individualiseras. Fattigdom är ett personligt problem, inte ett gemensamt, inte ett politiskt. Den är rentav pinsam, svår att prata om.

”Fattigdomen är en kris utan ord”, skriver Carlsson Andersson. ”Du är ensam.”


Oavbrutet frågar han sig hur och varför han har hamnat där. Ett svar är hans diagnoser, add och högfungerande autism. Han skildrar omsorgsfullt hur de påverkar honom. Det är som att hamna ”i direktsändning bara genom att stiga upp ur sängen”, intrycken väller in och är svåra att sortera.

Men han hanterar det, han har utbildning och har haft många olika jobb: projektledare, informatör, personlig assistent. Problemet är att har man en gång fallit ur, blivit sjukskriven en längre tid och arbetslös, är det väldigt svårt att ta sig in igen.


”B-laget” är ett vittnesmål inifrån livet med väldigt lite pengar – att i skam stjäla en toarulle på jobbet i slutet av månaden, att låtsas vara upptagen när kompisar vill ta en öl på stan – men också mer än så. Med kraft, och ett språk så drivet att man sträckläser, skriver Carlsson Andersson in sin belägenhet i ett större sammanhang.

Han integrerar samhällsteoretiker som Zygmunt Bauman, Göran Therborn, Nina Björk och Guy Standing. Fram tonar bilden av ett krävande arbetsliv, där individen förväntas marknadsföra sig själv till, i bästa fall, en fast anställning. Annars sikta på någon av de många tillfälliga, förlåt flexibla, former som finns.

I Sverige har den så kallade arbetslinjen inneburit en avspjälkning av de då och då-anställda, de arbetslösa och de sjukskrivna. De heltidsarbetande är de välförtjänta, de andra är underordnade, ständigt misstrodda.


Carlsson Anderssons kombination av lönebidragsjobb och sjukskrivning är en Kafka-vandring genom institutionerna. Lägg till stressen och all planering som krävs – vem som helst hade dukat under.

Freddot Carlsson Andersson har i stället skrivit en klart flammande brandfackla till bok för alla att läsa.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.