De ryska oligarkerna – och tråkig konst

Nytt avsnitt av konstpodden ”I själva verket”

Uppdaterad 2022-03-31 | Publicerad 2022-03-25

I år slipper vi oligarkerna på Venedigbiennalen.

Abramovitjs gigantiska yacht är beslagtagen, Sergej Lavrovs dotter får inte curera den ryska paviljongen och Leonoid Mikhelsons palats i Venedig kommer att stå tomt.

Rysslands invasion av Ukraina har påverkat oss alla djupt, även konstvärlden. Så temat för detta avsnitt kan inte vara något annat Ryssland – på gott och ont.

Vi pratar om art-washing, konsten att köpa upp dyra prestigeverk och skapa en kulturell fernissa. En verksamhet inte bara ryska oligarker ägnar sig åt, utan även de tveksamma norska oljemiljardärer som nyligen finansierat det andra gigantiska konstmuseet i Oslo på kort tid.

Men vi tittar även på Pavel Otdelnovs ruinromantiska utställning Promzona i Uppsala som Clemens tycker rymmer mycket rysk konsthistoria. Och vi pratar om Putins bord, ni vet det där absurt långa bordet där pelarna på bordet har egna pelare.

Maktens stilideal stelnade någon gång i slutet på 1800-talet. Inte bara i Ryssland.
Dessutom försvarar Ulrika utställningen med dåliga skulpturer på Nationalmuseum. En aspekt av konsten vi sällan pratar om är nämligen att konsten också är en bruksvara – nåt man har hemma bara för att man tycker det är lite fint.

Med Ulrika Stahre, konstkritiker på Aftonbladet och Clemens Poellinger, konstkritiker på Svenska Dagbladet

Producent: Martin Aagård

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.