Slagkraftigt och svindlande
Camilla Hammarström om kortslutande kontraster på Ai Weiweis utställning
Uppdaterad 2017-03-16 | Publicerad 2017-03-04
När vår tids förmodligen mest kända konstnär Ai Weiwei ställer ut på ett galleri i Sverige är det förstås en händelse. Galleri Forsbloms rymliga lokaler är som en mindre konsthall och härbärgerar denne gigant på konstmarknaden med ett rikt utbud av verk till försäljning.
Känslan är lite grand som att befinna sig i en extremt exklusiv butik där det inte är någon idé att fråga efter prislappen. Att lyckas omvandla vördnaden inför konsten till merkantila värden är Ai Weiweis synnerligen framgångsrika strategi. Här finns inte bara konstnärens signatur som garant, utan även högklassigt hantverk i dyrbara material.
Att skickligt utnyttja konstmarknaden för att sprida sin konst behöver i och för sig inte innebära att den förlorar i angelägenhet för att bli enbart objekt för investering. Men kontrasten mellan de allvarliga ämnena och det glassiga sammanhanget skapar en hel del kortslutningar.
Som exempelvis i skulpturen föreställande de uppblåsbara gummiringar som flyktingarna över Medelhavet klamrar sig fast vid. Förevigade i marmor, upphöjda till konst och utbjudna till försäljning får de en kuslig aura, som utgör de bara ännu en exploatering av en mänsklig katastrof. Samtidigt kommer man inte ifrån att flytringar i sten är en kongenial gestaltning av tillspillogivet hopp.
Ai Weiwei är suverän på att ge brännande ämnen slagkraftig och överraskande utformning. Efter att ha blivit misshandlad av kinesisk polis för att han undersökte byggfusk i samband med jordbävningen i Sichuan 2008 fick konstnären en allvarlig blödning i hjärnan.
Utifrån röntgenplåtarna som visar skadan lät han sedan göra ett antal vackra fat i blå glasyr i traditionell stil. Hjärnans organiska vindlingar och ögonen med sina nervbuntar blir på en gång dekorativa och krasst redovisande. Det är en form av estetisk alkemi vars resultat känns friskt uppfordrande.
Antika pallar, stolar och vaser samt solrosfrön är återkommande material i Ai Weiweis verk. De har blivit något av ett varumärke för konstnärskapet och används i olika kombinationer. På Forsblom visas traditionella keramiska pallar som klätts med konstgjorda solrosfrön och sedan glaserats. Uppställda i en serie har de ett minimalistiskt uttryck vilket destabiliseras av den knottriga ytan som för tankarna till testiklar.
Ai Weiwei använder sig även av ett billigt material som lego, här i en triptyk av den fotosvit som skildrar den berömda performance där konstnären släpper en tvåtusenårig urna i marken. Kontrasten mellan den dyra antikviteten och triptykens enkla material skapar en lätt svindlande känsla. Ai Weiweis arbete med värden och mängder skapar ofta den där känslan.
Ibland uteblir den, som när han förser en antik vas med en Coca cola-logotyp – en åtbörd som känns rätt platt. Men det är så Ai Weiwei jobbar, genom att lägga sig väldigt nära det enkla och åskådliga lyckas han stundtals gestalta politiska och metafysiska ämnen med en svindlande påtaglighet.