Brutal meditation och passion
Publicerad 2012-08-09
Phil Collins utställning flirtar med 70-talet
Phil Collins tillhör en av de få samtida konstnärer som lyckas binda samman socialt drivna undersökningar med en gestaltning som verkligen rubbar invanda schabloner om begär, politik och vår tids modernitet. Oavsett om han skildrar turkiska Morrissey-fans som framför sina favvohits eller före detta östtyska lärare i marxism lyckas han ofta skapa en alldeles speciell ambivalens, ett både imaginärt och passionerat rum, men där lusten och njutningen bär på en inre motsägelse, en tvekan. Som om allting skulle kunna vara helt annorlunda.
Collins utställning på Röda Sten Konsthall ingår i Way Out West-festivalen som startar i dag. Den kretsar kanske ännu tydligare än tidigare kring passion, ensamhet och telekommunikation. Det sker i en interiör med grava 70-talsvibbar, om än ämnet helt klart är vår tid just nu. Utanför konsthallen står två gamla husvagnar. I dem visas tv-shopsåpan This unfortunate thing between us. En camp variant av reality-tv:s mest utagerande sida, och samtidigt, en brutal meditation
över vad som hänt med folks sexliv efter porrevolutionen på internet. Gestaltningen kastar en genom en känslomässig berg- och dalbana och som grädde på moset toppas detta tyska epos av ett slags polisförhörssituation där folk ställs till svars inför en framtida lag. Snurrigt? Ja, men långt ifrån en enkelspårig modernitetskritik, och ett måste för alla med minsta intresse för begärspolitik och/eller politiskt begär.
KONST
Den mest sällskapliga ensamvarg jag någonsin mött
Phil Collins Röda Sten Konsthall och MAP
Till och med den 19 augusti
