Det är värre än vi trott!

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-10

ULRIKA STAHRE ser Mona Hatoum osäkra vardagen

I Beirutfödda Mona Hatoums konst skapas en (bräcklig) harmoni av det cirkulära, av enheten i ett obrutet kretslopp. Det är kanske en konstig sak att säga om en konstnär som osäkrar vardagen - genom gungor vars kanter slipats sylvassa, spjälsängar i stål - och arbetar med bruksföremålens obrukbarhet. Detta försynta svek: en rullstol som varken kan drivas framåt av den som sitter i den eller av någon hjälpande hand, kryckor i gummi som viker sig redan under sin egen tyngd. I Hatoums konstuniversum tycks alltså nerverna vara spända till bristningsgräns. Inget är vad det tycks vara och det mesta är garanterat värre än man trott. Ungefär så.

Men den konstnärliga gestalten skiljer sig alltid från vardagen, på ett eller annat sätt. Att vi känner igen, eller tycker oss känna igen, föremålen som Hatoum utgår från gör oss bara så mycket mer sårbara - men det är fortfarande en konstnärs form och gestalt. Därför är det intressant att se en retrospektiv med ett längre tidsperspektiv, verk från 25 år ingår på Magasin 3, för att kunna se linjer och samband (eller frånvaron av dem, allt måste inte hänga ihop).

Det första verk som möter betraktaren är mycket oansenligt: Routes består av några flygruttskartor där flygsträckornas linjer korsas och bildar ytor, ytor som Hatoum fyllt i med färg. Världsdelar täcks av konvexa rutmöns-ter, de rörelser som flyget signalerar bildar rum, hålls kvar. I ett annat verk har en palestinasjal sytts om med människohår, hår som - symboliskt - slitits av i sorg och ilska. Cirklarna sluts, mönster hålls samman.

Det gör det också när Hatoum på både 80- och 90-talet arbetade med mer explicit politiska verk. Installationen Present Tense från 1996 kommenterar Osloavtalets splittrade Palestina. Likt ett örike sprider det ut sig, markerat med röda pärlor nedtryckta i en matta av kubformade olivtvålar från Nablus. Referenserna är förstås många, till den obrutna kulturen, gatstenarna, den bräckliga ekonomins glitter. Men framför allt till det enhetliga: trots att verket är ilsket är det också tuktat, symmetriskt.

Elektriciteten är ändå den faktor som mest av allt symboliserar det sammanhållna och cirkulära. Den är också Hatoums största tema på senare år. Energin används som ett kretslopp eller en puls när Hatoum elektrifierar husgeråd och hela rum. I konsthallens nedervåning finns hennes senaste verk Undercurrent, en tjock matta av flätade elkab-lar, vars långa slingriga "fransar" avslutas i glödlampor. En obruten cirkel energi, kvadratisk form. De verk som visas i samma rum - där temat blir kontroll och övervakning - göder känslan av hot. Den obrutna energin blir harmonisk, blir en opåverkbar makt, blir ett totalitärt system. Betydelserna skiftar, snabbare än lamporna hinner blinka.

Konst

Ulrika Stahre

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.