Titta, här flyger en rödhake

I entrén till Dunkers kulturhus har de placerats: obehagliga glasskåp, fulla av uppstoppade fåglar. Samlingen har dammats av för att efter nästan tio år i magasin bli en del av Henrik Håkanssons utställning i konsthallen några trappor upp. Så påtaglig del av utställningen blir den inte - även om den är synlig även uppifrån konsthallen - mer än som historisk stämgaffel.

I glasburarna syns kunskapens problem: hela inriktningen på att ordna och klassificera, den ökade åtskillnaden mellan människa och djur, kultur och natur, som Henrik Håkansson i sitt konstnärliga skapande valt att förhålla sig till. Men här finns också vetenskapen som en väg att kunna utveckla sin nyfikenhet, kunskap som en nödvändig förutsättning för att kunna betrakta oss mer jämlikt, människan och djuret.

Projektet From Here to Eternity (Phoenicurus Phoenicurus) The Wind Tunnel Sessions, Lund Oct 24-29, 2004 skildrar fågeln, närmare bestämt den lilla rödhaken, och hur den studeras i flykten i en lufttunnel byggd vid Lunds universitet. Henrik Håkansson skildrar både tunneln och projektet - i en stor skulptural form, i egna filmer och med hjälp av den film som producerats av forskarna i Lund. Här rör sig den lilla fågeln rytmiskt och envist i sin luftström, med vingarna spridna som solfjädrar. Bullret i konsthallen är öronbedövande. Det börjar som en orkester i stämningstagen och slutar i osorterat brus, dån av vind och långt därbakom ett litet vingljud.

Själva vindtunneln i sin reproducerade form är stillsam, trären, med masonit som det visuellt dominerande materialet. Även om denna stora trattlika form dominerar rummet i kraft av sin storlek är det den lilla fågeln man vill se. I dokumentationsfilmerna från flygstudierna panoreras både den praktiska men anonyma laboratoriemiljön och den mänskligare i form av fågelbur som bärs försiktigt, någon arm som sträcks fram mot fågeln.

I Henrik Håkanssons konst går det vetenskapskritiska sida vid sida med en fascination för vad man kan lära sig om varandra. Som kontrast till vindtunnelns experiment visas på utställningen också filmloopen The Skylark, The Optimal Flight to Nowhere and Somewhere, komplett med soundtrack på vinyl. Sånglärkans fria flykt, så liten mot ett stort blått, symboliserar den enkla fågelstudien - men om den är mer värdefull än den andra, nej, där finns inga egentliga svar. Fågel mot blå himmel tillfredsställer något annat än den rena nyfikenheten på naturen - det är en ganska tung symbol som missbrukats flera gånger. Kanske är Skylark ett sätt att ta sig ur även den bildmässiga objektifieringen - om det överhuvudtaget är möjligt.

Konst

Ulrika Stahre