Syftet: att kortsluta

JOHN PETER NILSSON blir oroad

Eva Löfdahl har sedan debuten för över tjugo år sedan arbetat med många olika uttryckssätt: skulptur, objekt, måleri, fotografi, installation, diavisningar, performance, cabaret - samt brevväxlingar!

Hennes nya utställning är en rumsinstallation bestående av fyra väggobjekt tillsammans med tre fotografier. Det är både vackert och lite otäckt.

Objekten liknar fångstredskap. På cirkelformade ringar sitter oformliga objekt som påminner om fiskar eller smådjur. Titeln Catch in Orbit, tillsammans med fotografierna som visar båtar från olika länder, understryker just ett slags fångsttema.

Men vad är det som egentligen fångas? Jag skulle vilja säga - min egen uppmärksamhet! Som alltid rör sig Löfdahl i ett skumt gränsland. Det är väldigt svårt att språkligt bestämma hennes verk.

Jag står länge och försöker förstå. Men det går inte. Mina tankebanor kortsluts. Det är också hennes syfte.

Löfdahl arbetar i närhet till Julia Kristevas teori om abjektet. Ett abjekt är varken ett subjekt eller objekt utan något som inte enkelt just kan fångas in och dissekeras. Det är ett tillstånd, en beskrivning, en form - som bara är.

Då man inte riktigt kan förstå abjektet blir det också hotfullt och otäckt. Men i denna instabila process öppnar sig associationer och nya tankelinjer, något som liknar både psykoanalysens och surrealismens strävan att finna mening i det undermedvetna.

Inför Löfdahls verk begränsar jag mig till frågor om vad som gör ett konstverk begärligt. Jag förstår dem inte men ändå attraheras jag av dem. Men det är väl just denna otydlighet som är själva poängen - och till och med subversiv?

I ett samhälle där allting ska förstås, analyseras och kategoriseras kan en medveten otydlighet skaka om förlamande vanor och trötta upprepningar. Eva Löfdahl fortsätter konsekvent att oroa oss.

Konst

John Peter Nilsson