Vitamininjektion med spets på Magasin III
Nya sätt att se på hemmet och tryggheten blir belysta i sommarens utställning
Publicerad 2021-05-30
Stadsrummet och hemmet har fått en förändrad innebörd i dessa tider. När nu Magasin III varsamt öppnar sina portar för besökare efter tre års paus är det med frågor om trygghet, personlig frihet och begränsningar. Det är en lyhörd sammanställning av verk ur samlingen som på olika sätt förhåller sig till varandet i världen utifrån dessa spörsmål. Men det är inte konst som skapats under pandemin, tillkomståren sträcker sig mellan åren 1950 och 2019. Problematiken är något som är ständigt närvarande i konstnärers praktik.
Man förs genom en räcka rumsligheter och tillstånd. I videon Wind av Marijke van Warmerdam osäkras vår position av kamerarörelserna. Det svindlar när marken slår upp och himlen öppnar sig. Löv och skräp virvlar runt industriella huskroppar. En ensam fjäder dansar i ödsligheten. Filmens meditativa loop blir en ingång till de övriga verkens stillsamma närvaro. För det råder en närmast seren stämning i salarna. Ett lågmält samtal förs mellan skulptur, måleri, video och fotografi.
Stängsel, som avgränsning eller skydd, gestaltas i LG Lundbergs subtila målningar. Skiftningarna i svärtan bakom rutorna av järntråd kan vara ett hotfullt eller vänligt mörker. Något svagt bolmande befinner sig bortom gränsdragningens delikata rutmönster och knyter an till betraktaren. En befintlighet det inte går att sätta ord på som fortgår hinsides bildens slut.
Jockum Nordströms arkitektoniska objekt spelar med de repetitiva elementen hos miljonprogrammet och minimalismen. De spröda kartongbyggena blir modeller över både spatiös elegans och melankoli. Små pusseltavlor i samma material är naivistiska hyllningar till konkret måleri, men med öppna baksidor som avslöjar en gyttrig konstruktion. Dessa byggen kring hem och skapande visar på lekens allvarliga syftning, dess förmåga att kondensera självverksamheten i underbara artefakter.
Primus Mortimer Petterssons små träskulpturer har en liknande karaktär av naivistiskt allvar. Efter ett liv som sjöman, hamnade Pettersson på Frösö mentalsjukhus i Östersund 1929 där han arbetade med sin konst resten av livet. Jag fastnar för en pastellfärgad kyrkobyggnad där strävbågarna är frilagda och korset i spirans topp liknar en tung dolk. Kyrkorummet finns på en gång utomhus och inomhus, är både öppet och slutet ruvande på en hermetisk gåta.
Ett verk jag sett tidigare på Magasin III och som är svårt att glömma är Sam Taylor-Johnsons film av en naken dansande man. Ensam i ett sovrum rör han sig frimodigt som vore han glömsk för världen, i ett tillstånd av självtillit som gör mitt betraktande en smula genant. Här är hemmet en plats för privat utlevelse. I Pipilotti Rists dockskåpsliknande transportlåda är det ett rum för drömmerier och själviakttagelse. Videobilder glider över väggarna som en form av reminiscenser eller stråk ur det omedvetna. En måne har invaderat det lilla utrymmet och öppnar det mot kosmos.
Med finess har curatorerna Olga Krzeszowiec Malmsten och Tessa Praun skapat en sublim andning mellan de små och stora perspektiven, men så har man också en samling i världsklass att välja ur. Det är verkligen en vitamininjektion för svenskt konstliv att Magasin III är tillbaka.
