Svensk-romsk kamp på praktfulla textilier
Göteborgs konsthall ställer ut Małgorzata Mirga-Tas
Publicerad 2023-02-05
Małgorzata Mirga-Tas arbetar uteslutande med återanvända textilier i sina folklivsskildringar av romernas kamp och vardagsliv i dagens Europa. Efter att förra året ha visat sina textila collage på Venedigbiennalen och Documenta i Kassel ställer hon nu ut på Göteborgs konsthall i samarbete med flera romska gemenskaper i Västsverige.
Utställningen inleds med svensk-romska porträtt av bland andra Singoalla Millon, Diana Nyman och Rosa Taikon som visas tillsammans med mer historiska och metaforiska bilder av romernas villkor liv och villkor i Sverige.
Bildernas materialitet och färgprakt skapar i Mirga-Tas ”lapptäcksteknik” en kraftfull dragningskraft. Och förtjusningen förstärks av hennes knotiga sätt att teckna fram ansiktsuttryck på gamla gardiner, lakan och blusar som här får ett nytt liv och funktion.
Den svensk-romska historien kompletteras med ett bakre galleri med bilder från Mirga-Tas familj, och en verkstad där besökarna själva uppmuntras lämna in sina använda textiler och klippa och klistra fram sina livshistorier och kvinnliga vardagshjältar. Mirga-Tas gör därmed något med frågan om konstens demokratisering.
Förutsatt att demokratiseringen av konsten i Europa sedan andra världskriget antingen inneburit en tillgång till elitens kanon, eller till möjligheten för ”eget” skapande, så skruvar Mirga-Tas till denna logik. Hon låter konsthallen förvandlas till en konstskola med sig själv som professor, med en teknik med potential att eskortera helt andra budskap än hennes antirasistiska feminism.
Känslan av något modigt blandas med det problematiska faktum att Konsthallen som institution historiskt sett representerat den kultur och den stat som diskriminerat romer, vars lidande knappast kan läggas till handlingarna. Men som positiv utsaga synliggörs också den implicita grymheten i hennes egna estetiska spekulation om en annan värld genom den enkla installationsformen hämtad från historiemåleriet.
Det som slår mig i Göteborg är också att Mirga-Tas nyligen använde sig av en närmast motsatt strategi i en annan kritisk assimilering av ett nationellt tempel för samtidskonst, nämligen den polska paviljongen på Venedigbiennalen förra året.
Där tog formen för hennes installation sin utgångspunkt i de astrologiska freskerna i Renässanspalatset Schifanoia i Ferrara. Palatset är konsthistoriskt känt från en föreläsning i Rom 1912 där Aby Warburg gör bruk av sitt inflytelserika begrepp ”bildfarkost” (bilderfarzeug) och lägger grunden för den moderna ikonografi som blev avgörande för uppgörelsen med en eurocentrisk konsthistoria.
Medan Warburg intresserade sig för hur bilder färdades och skiftade mening med sammanhanget synliggjorde Mirga-Tas hur en sådan förändring också kan gälla ett helt Palats när det flyttar in i en Nationell paviljong.
I Mirga-Tas händer hade Schifanoias grekiska och astrologiska ikonografi förvandlats till en omskrivning av romsk kultur. Men genom den totala omgörningen av rumsligheten uppstod inte samma svåra underton som i Göteborg. Den konceptuella inramningen fick det att framstå som fullständigt smärtfritt och självklart trots radikaliteten i att Mirga-Tas var den första romska konstnären som någonsin ställs ut i en nationell paviljong.
I Göteborgsutställningens naknare installationsform kommer smärtsamheten fram. Om det imponerande i Venedig möjliggjordes genom att tona ner lidandet, så kanske det just är i framhävandet projektets smärtsamma motsägelser och insisterande som kvalitet i Göteborg står att finna.
