Är det ett museum – eller ett ”museum”?
Begreppet ger tyngd när verksamheten är mer fluff än kultur
Vad är ett museum? I korthet är det en icke-vinstdrivande permanent institution, öppen för allmänheten, som samlar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut föremål. Ungefär så.
Varför, undrar vän av ordning, finns det då sådant som ”Fotografiska museet”, eller ”Paradox Museum”? Enkelt: För att det ger en extra tyngd åt en verksamhet som är mer fluff än kultur.
Vi verkar vara långt bort från Museion, tempel till musernas ära i det antika Grekland. Eller inte. Jag kan tänka mig att tolka Fotografiska som ett nutida tempel. Till festens, utsiktens, restaurangens och de medelmåttiga utställningarnas ära. Varför inte, muserna lär ha haft kul de med och kunde väl inte alltid bara beskydda konsten och vetenskapen.
Galleri Index öppnade nyligen sin vårutställning ”Call it museum” (till och med 23 mars). Utgångspunkten är museum som ett kidnappat begrepp, men utställningen borrar sig in och ger exempel på andra typer av approprieringar och variationer av museibegreppet.
”Call it museum” är liksom konceptuellt satirisk.
Det börjar redan i entrén, där Rubén Grilo har arbetat om loggorna för ett par av världens större museer för modern- och samtidskonst. Loggor som är viktiga för marknadsföring men som i Grilos händer avväpnas, förångas. Väl inne har utställningslokalen förvandlats till en inverterad institution, där lagerutrymmen och arbetsplatser är synliga och där några monitorer visar filmer av samtal. Långa arbetssamtal som vore det pandemi igen.
Att göra det osynliga – lagren, kaffekopparna, förberedelserna – synligt är förstås att vända ut och in på en utställning men lite vränger det allt när man också på ett mer traditionellt sätt visar konstverk.
Det är lite som att vara i en verkstad där en del grejer är klara, andra inte.
Två museer presenteras i form av filmer: det ena ett stort existerande konstprojekt, det andra en filmad performanceföreläsning där Simon Fujiwara lägger ut texten om The Museum of incest, ett fiktivt museum där samband och bevis söks på alltmer långsökta sätt.
Hur provocerande får ett museum, eller ett ”museum” bli? Kanske ungefär som detta. Roligare och med lättare hand är guidningen som Flo Kasearu genomför i det hus där hon bor och som hon gjort om till ”Flo Kasearu House Museum”, i Tallinn.
Allt finns: konstverk, möjlighet att beundra en utsikt, en shop och kafé. Till och med en enklare rutschkana, en indiskret blinkning till Carsten Höllers storvulna skapelser.
På Index finns också en dold utställning. Den har med eld att göra. För att få tillträde till den krävs en motprestation. Jag säger inte vad, men det är en annan sorts valuta, en som faktiskt på sätt och vis är helt gratis.

