Hedonism och svartsynthet

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-09

JOHN PETER NILSSON ser en av 1900-talets största konstnärer

Äntligen. Efter alla dessa år som en hängiven beundrare av Andy Warhol (1928-1987) ser jag för första gången de legend-omspunna - tapeterna! Visst, Moderna museet har en hel vägg med tapetvariationen av Cow Painting. Men Liljevalchs har fler: Mao, Fish, Self-portrait " Och de är installerade som Warhol önskade det: på tapeterna hänger hans övriga verk.

Jag är dock inte förvånad. Konsthallschefen Bo Nilsson är kanske den främste svenske kännaren av Warhol. Hans insikt genomsyrar hela utställningen. Fördomarna om Warhols verk efter den feministiska aktivisten Valerie Solanas mordförsök på honom 1968 kommer på skam.

Visst, Warhol intresserar sig ännu mer för livets ytligheter efter skotten. Men det finns en mörk sida. Förgänglighet och melankoli präglar hans sena verk: dödskallar, skuggor, innehållslösa abstraktioner, könlösa porträtt på kändisar och rikingar. Verken fortsätter dock på sitt sätt popkonstens reflektion - och kritik! - av mediesamhällets ihåligheter. Warhol lever mitt i en osannolik framgångssaga. Men han ser också den tragiska sidan av sagan.

John Cale och Lou Reed har kanske sammanfattat Warhols dubbelliv allra bäst i Songs for Drella som kom ut efter hans död 1987. Warhol var både en "Dracula" som hänsynslöst använde sig av andra människor för sin egen vinning i lika hög grad som en "Cinderella" som lyckades förtrolla och skapa "superstars" av människor som levde i samhällets utkanter. Det sistnämnda gäller inte minst graffitikonstnärerna Keith Haring och Jean-Michel Basquiat som Warhol uppmärksammade och gav en kort men framgångsrik karriär (båda är döda, i aids respektive av överdos).

Det som gör Andy Warhol till en av 1900-talets största konstnärer är just blandningen av hedonism och svartsynthet. Han försöker i sin konst (och i filmer, fotografier, tidskrifter) frigöra sig från, vad jag misstänker, en skuldkänsla. Han är en fattig tjeckisk invandrare, bög och med dålig hy. Han passar inte riktigt in den amerikanska drömmen. Men han vill så gärna. När han får sin del av kakan smakar den inte så gott som han trodde och det är denna bitterljuva upplevelse av det förlovade landet som han skildrar, inte minst i de sena verken.

Och så var det där med tapeterna " De lär finnas till salu på Andy Warhol Museum i Pittsburgh, nyproducerade och gans-ka dyra. Men tapeterna sammanfattar också Warhols konstnärskap: ändlös repetition av ett och samma motiv så att den ursprungliga meningen försvinner och blir ett dekorativt bakgrundsinslag. De är som romantiska vanitas-motiv - fast förklädda i en mekanisk tidsålders kapitalistiska skepnad. En emotionell och intellektuell krock som blev Andy Warhols kännetecken.

Konst

John Peter Nilsson

Konst

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.