Vacker undergång
Ulrika Stahre ser Bigert & Bergström helt i fas med vår tid
Publicerad 2017-12-04
Den ligger till synes slarvigt utslängd på golvet, just där utställningsrummet smalnar av och blir en kil ut i naturen utanför. En uppstoppad isbjörn med fyra dubbdäck lutande mot sin rygg. Winter storage, vinterförvaring, är verkets namn och det ter sig först övertydligt, lite banalt – ja, vi vet att isbjörnar dör och ja igen, det är vårt och våra bilars fel.
Men isbjörnen och bildäcken kommer från Biologiska museet, det är en readymade bestående av ett ratat objekt, ett illa uppstoppat djur som fått sällskap ute på lagret av däcken. Verket ramar in både exploateringen av djur för människans kunskapssökande och upptäckarlust, och vårt materiella överflöd, vårt skräp och våra förvaringsmöjligheter. Att det är upphittat betyder att det ligger närmare en vardag.
Mats Bigert och Lars Bergström, har i flera decennier arbetat med klimat- och miljöteman i sin konst. De har en stark position och deras samarbete, som ifrågasätter allt vad genial upphovsman heter, är mer i fas med tiden nu än när de började. Den stora retrospektiven på Artipelag är verkligen en bra chans att se ett konstnärskap som är både välbekant och lite under radarn.
Äldre och välbekanta verk som Climate chambers och Incubator for earthquake finns på plats, stora installationer liksom Tomorrow’s weather. Men det är väderskulpturerna The weather – a synaptic battlefield som i all sin skenbara enkelhet fångar mitt intresse. Att väder hängt ihop med politiska förändringar är uppenbart – Napoleons misslyckade fälttåg i Ryssland, hagelstormen 1788 som förstörde skördar i Frankrike och bäddade för folkets uppror – och i vår tid ligger klimatförändringarna och ruvar på stora flyktingströmmar, en ny folkvandringstid.
Återkommande är sfär- och konformer, foton som blivit som jordglober, installationer som liksom skruvar sig nedåt till en spets. Ett sätt att förena oss med jorden igen, att ytterligare skärpa in den klimatförstöring och de katastrofer som är själva innehållet – tornador, smältande glaciärer – men också estetiskt tilltalande.
Bigert & Bergströms engagemang är verkligen inget att tvivla på och vi förpassas rakt in i vår hotade eller ska man säga obefintliga framtid. De har också på senare år blivit alltmer aktivistiska, med till exempel räddningsaktionen på Kebnekaise. Men basen är också ett snudd på perfektionistiskt hantverk.
Det finns en slumplöshet, som ibland kan kännas både känslobefriad och kylig men som också övertygar. Hur fritt idéerna än flyger, så förpackas de i former som inte lämnar några glipor. Det är väl därför Bigert & Bergströms konst också fungerar så väl som offentlig skulptur – som Tomorrow’s weather, som finns på Stockholms centralstation.
Det kollektiva arbetssättet och det perfektionistiska snygga utförandet är karakteriserande, och med jämna mellanrum lär Bigert & Bergström vara i fas med sin samtid. Som just nu till exempel. Krocken mellan det livsviktiga och faktiskt skräckinjagande innehållet och stilrenheten kan möjligen vara produktiv: här finns ingen sentimentalitet, bara jordens eventuella framtid.