Att söka mysteriet

Eftersom rösterna hörs tvärs över hela utställningen är det svårt att inte lockas dit. Esther Shalev-Gerz installation Walter Benjamins imaginära hus består tydligast av en film, men också av en klocka vars två urtavlor har fogats in i varandra, en mätare av dubbeltid. Filmens röster maler. En taxiresa från Weimar till Buchenwald interfolieras med den tyska intellektuella traditionen, med citat av Benjamin och andra. Och filmens splittrade exponering följer tidens och platsens: här möts Goethe och nazismens spår - ett möte lika groteskt och obegripligt som det måste tett sig då.

Paul Klees målning Historiens ängel sägs ha inspirerat till verket och historia är också vad utställningen Aletheia kan handla om. Historia i vid bemärkelse: Aletheia, grekiska för sanning i betydelsen avtäckt, syftar till att konstverken på ett eller annat sätt diskuterar det täckta, det förborgade, det fördolda. Av allt det fördolda finns också den förflutna tiden.

Temats tänjbarhet demonstreras tydligt i Shadafarin Ghadirians fotografier där den iranska Qajardynastins fotografiska tradition möter samtidens attribut och gester. Förrförra seklets porträttradition - målade kulisser, stillasittandets högtidlighet - möter vår samtids intresse för bilden som konstruktion och resultatet blir fotografier med en sällsam spricka. Inte mellan då och nu utan mellan fotografiets förmåga att skapa illusion och dess (trots illusionen) många lager av berättande och fiktiva möten. Suget i Ghadirians bilder representerar den vilja som finns att med utställningen söka mysteriet, det icke-talade, det gömda.

Jananne Al-Ani deltar med bildserien Veil, där slöjan både problematiseras och avdramatiseras, en kanske nästan handgriplig illustration av utställningens tema. Men tillsammans med iranska Ghazels filmsvit Me, som visar en i hijab dold kvinna i olika absurda situationer, och Zineb Sediras Silent Sight, ett par ögon i närbild, bygger Al-Anis svit också vidare på subjektivitetens och identitetens pussel.

Visst tematiserar den dolda kvinnokroppen eller ansiktet själva "det fördoldas verklighet" men det är långt ifrån någon sluthållplats för vad dessa verk vill säga. Frånvaron av den västerländska bildtraditionens visuella fixering på den mänskliga kroppen betyder att närvaron av subjektets, individens upplevelser och sökande blir starkare. Inne i Mandana Moghadans Cube and The Red Ball, mörka rum med tunga, dominerande tidningstravar blir den röda bollen på golvet allmän egendom och fokuseringspunkt. Tidningarnas anspråk förtätas i klotets form: det är lika kompakt och harmoniskt som tidningarna är mjuka, porösa och fåfängliga.

Plötsligt har sanningen blivit en röd, blank och svårfångad boll.

Konst

Ulrika Stahre