Klimatprotestens mos gör mig på gott humör
Konstnärsduon Goldin+Senneby låter teman mötas och korsas
Publicerad 2025-03-13
Goldin+Senneby: Flare-Up på Accelerator, Stockholm
Var börjar en cirkel?
När en konstutställnings alla delar, alla verk och installationer, hänger samman uppstår en sorts rundgång som aldrig kan motsvaras av en text eller en föreställning. Goldin+Sennebys ”Flare-Up” är en sådan utställning. Men det går förstås att nysta upp, att bestämma sig för var cirkeln börjar.
Konstnärsduon, Simon Goldin och Jakob Senneby, har arbetat tillsammans i över 20 år, men det här är den första stora samlade utställningen jag sett. Efter att de ofta skapat verk som rört sig runt ekonomiska strukturer och uttryck – eller själva arbetet, som i det hastigt stoppade verket ”Evig anställning”, planerat till station Korsvägen i Göteborg – är duon nu på Accelerator möjligen mindre konceptuellt avancerade. Eller med klarspråk: oväntat tillgängliga.
Flare-Up betyder flamma upp, vilket är (läser jag mig till) också ett sätt att uttrycka skov, som i sjukdomen MS, en autoimmun sjukdom där utbrotten, skoven, kan dämpas men sjukdomen aldrig försvinna. Jakob Sennebys egen MS-diagnos finns i botten av projektet, det är som om de kroppsliga förutsättningar vi alla delar liksom förtätas. Vi kan bli sjuka, om vi inte redan är det.
Cirkeln kan kanske börja med immunförsvaret. ”Flare-Up” är byggd som tre rum, varav två ska vara en sorts ”utomhus”. Här möts vi av en stelnad sjö av kåda. Bärnstenskänsla, bärnstensfärg. Kådan är trädets immunförsvar – tillika väldigt lättantändligt – och över denna sjö leder en tillgänglighetsskapande ramp byggd av trä som varit kontaminerat av granbarkborrar. Det vill säga av virke som inte brukar användas men som duger utmärkt. I den andra ”utomhus”-miljön finns autentiska doftfällor för dessa barkborrar, så man kan säga att ”Flare-Up” tillsammans med immunförsvaret (kådan, autoimmuniteten) ringar in skogsbruk, ekologi och klimat. Vi vet alla att balansen i naturen har rubbats, i det här fallet har granbarkborren, hur nyttig den än är, blivit för dominant.
Om ”utomhus”-rummen mer sätter temat, är det i det centrala ”inomhus”-rummet det fördjupas. Och det är också här som Goldin+Sennebys totala noggrannhet och känsla för detaljer blir tydligast. Här har bland annat fyra klimatprotester på konstmuseer rekonstruerats med autentiska material: röd färg, tomatsoppa, ärtsoppa, potatismos. Utstruket på skyddsglas, så som också skedde under protesterna. Men utan konstverken förstås. Verket, ”Efter landskap”, kan vara en hyllning till aktivisterna. Det kan också vara ett konstaterande, ett sorts re-enactment av protesten fast i ett tryggt rum. Verket får mig på gott humör, i hela sin nördiga exakthet, i sitt avskalade uttryck. Potatismos, verkligen?
Är det förväntan som är grejen till slut, som aktiemarknadens principer?
Det finns ju hos Goldin+Sennebys konstnärskap ett humoristiskt stråk som är lika välvårdat som välcurerat. Det finns också oftast samarbeten och en utsträckthet i tiden och rummet. Så även denna gång: ”Efter landskap” är utfört i samarbete med målerikonservatorn Fernando Cáceres och hela utställningen är försedd med en litterär kappa, varav fragment finns av författaren Katie Kitamura. Ett romanutkast från 2023 – blir det någonsin klart? Spelar det någon roll? Är det förväntan som är grejen till slut, som aktiemarknadens principer?
Teman möts och korsas på ett intrikat vis. Ibland stör det mig att det krävs inläsning för att ta till sig en del verk. De är hyfsat obskyra utan sina texter. Men: texterna ger sammanhang utan att krångla till det vilket ändå är värt både en och två guldstjärnor.
Runtom i utställningen syns små legobyggen på hjul med mobiltelefoner vars stegräknare är öppna. Ljuden från deras rörelser (som påminner om det där vickandet när man lämnar blod) är diskreta men hörs överallt i rummen på Accelerator.
En del stegräknare luras av rörelsen och registrerar den som steg. Andra gör det inte, eller gör det långsamt. Verket ”Lego Pedometer Cheating Machines” har några år på nacken men är fortfarande genialiskt. Instruktioner för att bygga sådana finns på youtube och syftet är förstås att slingra sig förbi till exempel försäkringsbolags krav på motion. Ett motstånd mot disciplinerandet. Brinn, kontrollsamhälle, brinn.
I själva verket: Nazikitsch och grabbarna i orten
