Drömmar som fastnat

Barbro Westling om drömmar som måste få växa vidare

Hur ska man berätta historien så att vi i dag kan förstå den på nytt, vad kan man gestalta från Tyskland 1933-39 och nå dagens fiktion- och dokumentärtrötta publik? Regissören Petra Berg Holbek har valt att pröva de nattliga drömmar som återges i journalisten Charlotte Beradts intervjubok från Nazitysklands första år.

Gamla Germania, konferenciern Doktor Goebbels, judiska modern, ariska statyn och blonda Hitlerjugend. Figurerna är många och det lösryckta fragmentets och det visuellas ögonblickliga effekt har lockat ensemblen på Intiman i Malmö att smidigt växla mask och beteende i den rad bilder man löst fogar samman på den nattliga spårvagnsstationen.

Men det är knappast irrationell och motsägelsefull dröm utan mer av historielektion ändå. Med koreografen Rhea Lemans hjälp leks ringlekar och demonstreras utstötningsmekanismer samt hur motståndet stegvis vittrar bort.

Gossen leker med flygplan och jämför bara siffror på hur mycket en handikappad och en frisk kostar samhället. Bara fakta, eller? Med en samförståndsblinkning förs den stammande bort, bokälskaren, bögen och judinnan. Till sist knyter inte ens kommunisten näven längre utan sträcker armen i Heil Hitler.

Med all respekt för den goda tanken tvingas man konstatera att drömmar nog måste tillåtas växa friare, djupare och vildare för att fängsla på scenen.

Drömmarnas tredje

rike sitter fast i en scenisk form av gående, spåromläggningar, specialavgångar och inspelade röster och hastar alltför raskt till budskapet. Hur ytliga våra kunskaper än må vara, sitter vi ändå med historiens facit i hand och behöver knappast fler illustrationer.

Teater

Barbro Westling