Livs lust satt på scen

Barbro Westling

Barbro Westling gläds åt smart och rolig teater anno 2016

helskärm

Skönt att gå på teatern och känna att det är 2016 på scenen. Pang på rödbetan, fritt från litterär lystnad men skådespelare som växlar roller, sjunger bra och överraskar fysiskt. Och så huvudsaken: kvinno­perspektivet och kvinno­erfarenheterna som i direkt form har kommit för att stanna. På teatern ser vi nya ”Hedda Gabler”, upp­daterade ”Medea” och Elfriede Jelinek, men med Liv Strömquists serier på scen har faktabanken om kvinnor rejält utökats på ett alldeles utomordentligt smart och roligt sätt.

”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är ...” kan till exempel vara urscenen. Sagans och fåfängans logik som kräver av den vackra styvmodern att hon måste döda­ den yngre och vackrare Snövit. Måste det vara så? Liksom i den tidigare Strömquistsuccén, Prins Charles känsla för kärlek, blandas och granskas exemplen från populär­kultur och celebriteter. Ada Berger har regisserat på Intiman i Malmö och har satsat på ett enkelt yttre. Scenen är nästan tom och ensemblen mestadels i vardagskläder då kropp och kvinnotypiskt ventileras. Hur rysligt relationella och kommunikativa kvinnorna är. Så skrämmande fingertoppskänsligt de vet hur man kryper för att hålla männen på gott humör och hur hysteriskt enträget de kan ägna sina liv, som Jane Goodall, åt att söka kommunikation med chimpanser!

Blod och Eld bygger på Liv Strömquists Kunskapens frukt där det kvinnliga könsorganet står i fokus. Sartres existentialistiska version av kvinnokönet – som ett hål som behöver fyllas – får gospelsrusigt mothugg av kören och Maria Naidu som sjunger den erigerande klitoris lov. Och Susanne Karlsson demonstrerar sin Marilyn Monroe-upptäckt: tryck ihop, skjut upp, luta fram, böj ner. Brösten alltså. Men om hon krabblikt raskt förflyttar sig i sidled eller hystar och hoppar. Då blir det roligare! Också om Marilyn levt och fått härja fritt på ålderdomshemmet.

Det finns sådana blixtar av alternativ, analys och möjligheter. Men tyngst rasslar ändå kedjorna till utseende, rynkor och biologi. Den anonyma nattliga chatten om klimakteriet som är försänkt i mörker.

På den läggs den 6 000-åriga sumeriska myten om Inanna, himlens härskarinna, som förenas med sin syster och andra hälft i underjorden. Det gör kanske ingen i publiken mer hoppfull men skådespelarna gör att föreställningen ändå är kul.