Mycket rädder för vargen här

Loretto Villalobos ser Rödluvans frigörelse på Teater Moment

helskärm

Sagan om Rödluvan och Vargen är nog en av de sagor som är mest ingjuten i vårt kollektiva medvetande. Liksom de flesta folksagor är den både sedelärande och en beskrivning av verkligheten som varnar för den Andre. När såväl psykoanalysen som feminismen slagit rot i vårt tänkande under det senaste århundradet så har sagan varit benägen att tolkas såväl i termer av flickebarnets sexuella mognad som av densammas sårbarhet inför sexuella övergrepp. Moment Teater, med Åsa Berglund Cowburn i spetsen, tar fasta på den senare varianten av tolkning.

Under en dryg timme dissekerar ensemblen sagan och dess ursprung med en tydlig feministisk föresats. Rödluvan själv, i Nina Habers gestalt, förblir den mesta av tiden en tom arketyp av den oskuldsfulla flickan som passivt tar emot de innebörder som åläggs henne. Hur sagan än berättas måste hon ut i skogen, hon måste möta Vargen, hon måste ställa den serie frågor som oundvikligen kommer att leda till att hon blir uppäten: ”Mormor, varför har du så stor käft?” Annars vore det inte sagan om Rödluvan och Vargen.

Visserligen får den feministiska tänkaren Susan Brownmiller komma till tals, men det är framför allt genom mansgestaltningarna som det feministiska budskapet tar form. Vargen (Lotta Östlin Stenshäll) är en ständigt uppkåtad teaterman som inte osökt får en att tänka på det myller av manliga genier som gärna tar för sig av ungt flickkött både bakom och framför scen. Ja, han formligen dryper av drift, slickar i sig av den värnlösa Rödluvans flickdofter.

Å andra sidan möter vi Jägaren (Sofia Rönnegård) som med sitt gevär i högsta hugg dräper och skövlar till de skvalande tonerna av countrymusik. Det blir tydligt att snarare än en motpol till Vargen så är han en variant av samma patriarkala princip – en som är destruktiv till och med när den bygger upp. Tilltalet på Moment är i huvudsak humoristisk, men när Rödluvan slutligen hittar sin röst så sker det med mandat från alla flickor och pojkar som någonsin blivit utsatta för det otänkbara.

Hon bär sin skam och hon lägger den ifrån sig. Någonstans hade jag önskat att Rödluvans frigörelse hade inkluderat det kollektiv av ystra kvinnor i hennes omgivning – mamman och mormodern – men det hade nog mest att göra med att uppgörelsen väckte en kämpaglöd som jag gärna hade velat ha mer av. Mersmak är ett gott betyg.